Nu har jag cambridgekurat i drygt
tio veckor och det känns som en hel evighet. Om jag däremot sätter perioden i paritet med de sju föregående jojobantaråren inser jag att min nya erfarenhet är relativt liten i jämförelse. Kan man åstadkomma en
beteendeförändring för livet på bara två och en halv månad?
Jag väljer att tro det. Jag måste tro det. Och för eventuella stunder då jag tvivlar kommer här en påminnelse om
livsvinsterna som en målgång kommer att föra med sig:
SJÄLVKÄNSLAFrån att ha haft en självkänsla som varit skrämmande låg under en lång tid börjar jag nu känna mig mer och mer tillfreds med mig själv. Jag märker att jag är jämnare i humöret, mer energisk och framförallt gladare. Vid ett flertal tillfällen har jag uttryckt att jag känner mig genuint
lycklig, vilket är en rätt exklusiv känsla.
Alla livets problem löser sig inte per automatik bara för att vågen visar vissa siffror, och visst kan det kan vara rätt naivt att tro motsatsen. Däremot är jag övertygad om att självkänslan ökar när man trivs med sin kropp och sin vikt, vilket skapar en positiv spiral som smittar av sig på andra delar av livet. Med en god självkänsla blir livets svårigheter lättare att möta, helt enkelt.
BRÖLLOPMed tanke på den senaste tidens bröllopshysteri som har rådit i Sverige och att jag befinner mig i den åldern då flera av mina vänner väljer att skrida uppför altargången, kan jag inte låta bli att fantisera om att själv befinna mig i den underbara situationen.
Jag minns när jag för ett par år sedan följde med en kompis när hon provade ut sin brudklänning och jag tänkte, som i så många andra situationer, att när det väl är min tur då ska jag vara smal och vältränad. Nu kan jag faktiskt föreställa mig själv i en fantastisk brudklänning, och det utan att ha månader av viktminskningskämpande framför mig (snarare månader av väntan på ett frieri, men det är en annan femma).
Även i andra sociala sammanhang där klänning är kutym som exempelvis som gäst på bröllop, nyårsfester, sommarpartyn och andra trevligheter, kommer det att kännas mycket roligare och bekvämare att inte vara överviktig.
GRAVIDITETVid en eventuell framtida graviditet kommer jag att ha ett betydligt bättre utgångsläge än vad jag hade för bara några månader sedan. Har man oturen att få en besvärlig graviditet med olika komplikationer är det åtminstone en fördel att inte bära på tjugo kilos övervikt redan från början. Sedan går det naturligtvis inte att förutse vad som händer i framtiden, men jag tycker att det är en viktig faktor att ha i åtanke.
DET SOCIALA MÖTETHur hemskt det än må låta vittnar många av de som har gått från övervikt till normalvikt om hur olika de behandlas. Vi talar varmt om ett jämlikt samhälle, men allt som oftast hör man skräckhistorier om hur överviktiga diskrimineras i olika sammanhang. Egentligen är det väl ingen riktig morot, eftersom jag själv aldrig har upplevt det så. Däremot kanske det är
känslan att passa in som jag vill uppnå: att inte avvika för mycket från normen.
Ett exempel är att befinna sig på en badstrand, vilket i och för sig är en oerhört mångfaldig plats, men synen på mig själv kommer troligtvis att förändras i och med att jag når min målvikt. Även en sådan enkel sak som att inte känna sig (be)dömd i kassakön på matbutiken om något onyttigt har råkat slinka ner i kundkorgen. Att känna att man passar in - hur fruktansvärt tråkigt det än kan låta - är nog en viktig del i människans natur.
KLÄDERJag har ett brinnande intresse för mode och design och älskar att hitta det där perfekta plagget. Men eftersom de allra snyggaste kläderna görs i lite mindre storlekar har det varit rätt svårt att kunna leva drömmen fullt ut. När jag når min målvikt kommer jag att kunna välja kläder efter min egen smak, och inte enbart av dem som döljer mest. Att öppna garderoben och se bra ut i allting som hänger där är en hemlig dröm som jag har haft - och den kommer att bli verklighet snart.
TRÄNINGJag är en periodare när det kommer till träning, och varje gång som jag har iklätt mig träningsstassen har jag gjort det för att gå ner i vikt. Varje pass har följts av en viktkoll på gymvågen, och mina träningsmål har tills största delen varit inriktade på att få minus på den.
En målviktig M ser fram emot att kunna träna för att det är roligt och drömmer om att kunna sätta upp träningsmål som gör att jag känner mig stark, smidig, lätt och snabb. Under min senaste joggingrunda upplevde jag hur lätt och följsam kroppen var, och det kommer att bli en rolig utmaning att förbättra konditionen och muskelstyrkan med de förutsättningar jag har skapat under våren.
HÄLSANOvanstående punkter fokuserar i huvudsak på den mentala och själsliga biten, men den överlägset vikigaste fördelen med att nå målvikten är naturligtvis den fysiska hälsan. Även några få överviktskilon ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, diabetes och andra otäcka åkommor, vilket gör att målvikten är ett betydelsefullt mål att nå för framtiden.
Jag vill leva resten av mitt liv frisk och lycklig i kropp och själ. Även om sjukdom och olyckor är omöjliga att värja sig emot, innebär ett uppnående av målvikten att jag åtminstone har gett mig själv de allra bästa förutsättningarna.
Vaknade upp till en ljuvlig morgon: solsken, kraftfulla höstvindar och ketoner som går bananas inne i kroppen. 
Nyårsafton. Klockan närmar sig midnatt. Jag står i en klänning jag inte känner mig alltför bekväm i. Ett champagneglas med högtidligt bubbel. Tyst för mig själv lovar jag att nästa år, då, då ska det bli förändring. Jag ska gå ner i vikt en gång för alla!
Nu har vi, vare sig vi vill det eller inte, tagit klivet in i årets första höstmånad. Krispig, frisk luft och solsken från en klarblå himmel. Underbart! Dessutom är det härligt att få inviga höstgarderoben, och det känns verkligen som en nystart. Jag kan inte minnas när jag vägde så här "lite" en höst. Bara det gör att allt känns så mycket roligare.
Vilken enorm befrielse det här att ha hittat det rätta flytet. Känslan jag har just nu påminner starkt om det välbekanta ketostillståndet; adrenalin och endorfiner samsas om att ge mig den ultimata kicken till att förverkliga min (vikt)dröm. 
Jag är verkligen inte den som springer hos läkaren i tid och otid, utan det ska mycket till innan jag pallrar mig iväg på undersökningar. Därför förstår ni kanske hur dåligt jag har mått över att en stor mängd hårstrån släpper sitt fäste - precis hela tiden. Men nu har jag tagit tag i saken och genomgått en grundlig läkarundersökning av hjärta, lungor, lymfkörtlar och genom samtal om min livssituation. 
Och till råga på allt trillar håret av. Jag får tårar i ögonen varje gång jag duschar eller när jag drar borsten genom håret och ser hur mycket som lossnar.
Min lördag följer i veckans intrampade spår, det vill säga en balans mellan intag och uttag. Ikväll blir det en efterlängtad kräftskiva i glada vänners lag, men för att minimera "skadan" började jag dagen med ett svettigt spinningpass på gymmet. 
Min hemmasnickrade strategi har visat sig fungera rätt bra. Åtminstone i den bemärkelsen att jag håller motivationen uppe, för någon regelbundenhet eller strikt plan följer jag inte. Jag lyssnar på kroppen och inbillar mig att jag gör någorlunda rätt. 
Apropå hösten är det precis den jag väljer att ha som morot. Dels är jag bjuden på bröllop, dels väntar en efterlängtad solsemester. Mitt mål är att vara i mitt livs form då, och redan nu har jag kommit en bra bit på väg. Med midsommarmålet i färskt minne tror jag på mina möjligheter att lyckas!
Jag njuter till 100% av den här underbara sommaren - oavsett om jag är i stan eller på stranden. Under 2003-2009 badade jag vassen, men Beach 2010 är ett trendbrott och kommande sommar vill jag känna precis så här. Och det ska jag aldrig glömma bort.
Det är tydligen inte bara viktminskningen som går på sparlåga för tillfället, även bloggandet har kommit in i något slags semesterlunk. Därmed inte sagt att tankeverksamheten har checkat ut helt; jag reflekterar ständigt över mitt beteende även om det inte kommer på pränt. 
Nu drar Cambridge-påsarna och jag till västkusten och njuter av riktigt saltvatten, fisk och skaldjur (visuellt, alltså!) samt trevligt sällskap. 
Igår var jag en mycket nöjd gäst på ett riktigt sagobröllop. En underbar dag som var väl värd att kliva ur ketosen för. Det är alltid en fantastisk upplevelse att se två människor knyta äktenskapets band och ta första steget in en gemensam framtid - att få ett happily ever after.
Idag tog jag dock mitt förnuft till fånga och insåg att om jag ska vara nöjd med mig själv på måndag måste jag kompensera ätandet på något sätt. Balans. Inkomster och utgifter. Därför ska jag sticka iväg på ett spinningpass nu på förmiddagen - något som jag har längtat efter lika mycket som en pizza. Hoppas bara att jag det skänker mig mer njutning än gårdagens Quattro Stagioni...
Apropå dofter är det få saker som doftar så gott som nyklippt gräs, böljande hav och täta sommarskogar. 
Nu har jag cambridgekurat i drygt tio veckor och det känns som en hel evighet. Om jag däremot sätter perioden i paritet med de sju föregående jojobantaråren inser jag att min nya erfarenhet är relativt liten i jämförelse. Kan man åstadkomma en beteendeförändring för livet på bara två och en halv månad? 
Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit in mig hos Viktväktarna under de senaste åren. Deras koncept är enligt mig en av de bästa viktminskningsmetoderna på marknaden, framförallt tack vare veckomötena som fokuserar på den viktiga beteendeförändringen. 
I mitt fullspäckade schema ska jag idag klämma in ett besök hos min konsulent och ställa mig på vågen efter två veckors uppehåll. 
Efter en lite småstressig dag - tillika den andra dagen på Ren Kur - var det en trött cambridgare som stegade in genom dörren nyss. Därför var det extra härligt att ett sprillans nytt nummer av ToppHälsa låg och väntade i brevlådan när jag kom hem.
