Favorit(?) i repris

Usch och fy.

Det är inte klokt det här egentligen. Återigen har jag nämligen lyckats med den fruktansvärda bedriften att på ytterst kort (semester)tid äta upp mig till en högre vikt. Precis som förra sommaren.

Nåväl. Så kan det gå när inte haspen är på (läs: munnen är stängd).

För säkerhets skulll klämde jag in en envis förkylning i slutet av sommaren och glufsade till mig ett par kilon extra. Men nu är det STOPP! Min strategi är att ta de fem värst illasittande kilona i rask takt med hjälp av Slanka och sedan är det en härlig träningshöst som väntar.

För så här kan jag ju bara inte ha det.

En månad senare...

...har jag ännu inte nått min målvikt. Livet kom emellan, som man brukar säga.

Å andra sidan har jag hållit min nya låga vikt rätt så bra och jag kör både sporadiska pulver-dagar och löprundor när andan faller på. Jag har definitivt inte gett upp, utan målvikten väntar runt hörnet.

När det där hörnet kommer återstår dock att se, men jag tänker göra en ordentlig satsning under juli, från och med nästa vecka. Jag har en trevlig tillställning i slutet av månaden som fungerar som en alldeles ypperlig morot nämligen.

Återkommer med den riktiga slutspurten om några dagar, alltså.

Till A: Hoppas att du har en riktigt skön sommar och att du njuter för fullt av dina nya, sunda vanor. Vi hörs snart igen, hoppas jag!

Framtidsspaning

Just nu har jag ett fullspäckat schema och dagarna går i ett rasande tempo, vilket känns riktigt bra ur ett viktminskningsperspektiv. Jag hinner inte frestas av diverse godsaker, utan håller mig gladeligen till mina shakes. Smidigt och skönt.

Ovanstående resonemang hoppas jag består även efter den här helgen, som går i festligheternas tecken. Jag känner mig stark och målmedveten, och kan känna doften av målgång nu. Därför ska jag återgå till ren kur/maxi redan på söndag för att därefter ta motorvägen till mina drömmars mål.

Den konkreta planen är uppnå 75 kilo, en vikt som är all time low i mit vuxna liv. När jag har gjort det ska jag genom bra mat och träning (längtar efter att ge mig ut på en löprunda och att få styrketräna) minska ytterligare ett par kilo.

Så ser min framtid ut på papperet. Men som vanligt tar jag en dag i taget. Och ett kilo i taget.

VÄGNING (efter 6 veckor)

Förra veckan blev det ingen vägning. Dels var jag fortfarande sjuk, dels hade jag ätit en massa kolhydrater som garanterat hade fått siffrorna att skjuta i höjden, vilket inte direkt är det ultimata sättet att behålla motivationen.

Den här veckan var jag beredd på +/-0, eller att kanske till och med bli uppknuffad över 80-strecket igen (hemska tanke!). Men nej, istället ville min kropp tydligen ge mig lite peppning som plåster på såren efter min sjukvecka: ett minus på nästan två kilo. YES!

Start: 12 april 2011
Vikt: 89,5 kg
BMI: 28,9
Midjemått: 98 cm

Vägning 24 maj (efter 6 veckor med Slanka)
Vikt: 78,1 kg (-11,4 kg)
BMI: 25,2 (-3,7)
Midjemått: 89 cm (-9 cm)

Att inte ge upp

Veckan som gått har varit ett enda stort töcken för de där friskhetssignalerna jag fick var falskt alarm. Istället har jag legat nerbäddad och varit riktigt, riktigt dålig ända tills igår. Både jag och bloggen har därför fått vara sjukskrivna.

Men nu, äntligen, är jag fit for fight och det känns skönt att komma in i rutinerna igen. Att sluta tycka så förbannat synd om sig själv, liksom. (Men som tur är tröttnar man på det till slut!)

Min shaker har också fått vila en hel del de här dagarna, även om jag har försökt att hålla mig till planen för det mesta. Dock har jag inte varit sugen på någon mat eller sötsaker i någon större utsträckning, vilket har gjort att kaloriintaget har varit relativt begränsat. Jag har oroat mig mer över mitt näringsintag än en viktuppgång, faktiskt.

Så, det är en pigg och frisk M som välkomnar slutspurten på min Slanka-resa!

Feberfrossa och frosseri

En högst ofrivillig bloggpaus blev det visst, och tyvärr har nog midjemåttet ökat lite sedan i lördags. Från ingenstans kom nämligen värsta sortens feber som slog ut mig fullständigt. Utan övriga förkylnings- eller influensasymptom har jag varit matt och fullkomligt orkeslös. På grund av diverse omständigheter kunde jag inte heller vara hemma och vila utan har varit tvungen att snällt kliva upp på morgnarna och ta mig till jobbet. Med feberfrossa och med gråten i halsen. Även om jag vet att det kunde ha varit värre, hade jag väldigt svårt att se det just då.

Då orkade jag helt enkelt inte vara duktig och hålla humöret uppe. Det gick bara inte. Så jag har kurerat mig med glass i stora lass, smågodis och riktig mat. Lite Karlsson på taket-medicin mitt i allt elände. Och det har hjälpt för stunden...

Idag mår jag snäppet bättre och värktabletterna har äntligen börjat ge önskad effekt. Nu vet jag att jag är på bättringsvägen igen, så därför finns det heller inga undanflykter till att äta.

Nu återgår jag till mina shakes.

Och när jag är helt kry igen kommer jag att vara tacksam över att jag gjorde det.

Cambridge vs Slanka

Jag fick en fråga angående skillnaden mellan Slanka och Cambridge och insåg att jag inte har reflekterat över det särskilt mycket. Same same but different, liksom.

Cambridgekartongerna har varit ett återkommande inslag i köksinteriören genom åren, och förra året gick jag ner knappt 16 kilo på att skaka ihop över hundra(!) kakaoshakes. Ibland festade jag loss på en mintchoklad också, men de övriga smakerna fick snällt stanna kvar hos konsulenten. Jag älskade Cambridge och det kändes som en trygg och säker viktminskningsmetod.

Därför blev jag lite orolig när jag såg att min konsulent hade bytt fabrikat. Slanka? Vilket löjligt namn! Men så åkte jag och provsmakade Slankas chokladmilkshake och blev helt såld! Eftersom smaken är avgörande (även om det fanns fler anledningar till att jag hoppade på tåget) och jag är rätt kräsen, kan jag faktiskt säga att Slanka överträffar Cambridge på alla punkter. God, lättskakad, klumpfri och mättande tack vare att varje portion innehåller mer vätska än vad Cambridge gjorde. Dock har jag inte vågat mig på några av de andra smakarna (än), men jag har bara hört positiva omdömen om dem också.

Så, det återstår bara att se om Slanka Maxi slår Cambridge Ren Kur på total viktminskning också...

Ord och inga visor!

Mycket ska man höra innan öronen trillar av...

Det första "visdomsordet" som jag tänkte berätta om kom för några dagar sedan. Min syster och jag diskuterade min viktminskning och jag berättade att jag initialt vill gå ner cirka 15 kilo, men att jag sedan ska försöka träna mig ner till en något lägre vikt. Jag vill ju bli stark och vältränad och det uppnår jag ju inte riktigt med shakes.
Ja det måste du! Det fulaste som finns är att vara smal-fet! säger hon bestämt.
Jaha, då är det bara att boka in några styrketräningspass i kalendern då...

Ovanstående "tips" tar jag ändå med ro; jag vet att jag tids nog måste forma kroppen och låta musklerna få arbeta ordentligt. För det har jag redan en strategi och min målbild föreställer en vältränad M.

Desto värre var det med det som jag fick höra idag... Ett sexårigt barn, som jag inte har träffat på länge, sprang fram till mig och gav mig världens kram. Gullig och underbar på alla sätt och vis! Tills hon utbrister:
Vad tjock du är! Du brukar(?) vara smal, men du är ju tjock!
Precis vad man vill höra när man har gått ner tio kilo. Jag blev så paff och lite ledsen att jag inte får fram något bra att säga. Då tar hon till orda igen:
Ja, du har tjocka ben. Och rumpan också!
Av barn och fyllon får man höra sanningen, eller vad brukar man säga?

Med andra ord finns det ingen risk för att jag kommer att nöja mig än på ett tag. Jag tar dessa ord som en hård piska och jag ska nu uppnå både drömvikten OCH drömkroppen.

Tack för att det finns ärliga människor där ute. Eller?

VÄGNING (efter 4 veckor)

Hurra! Trots min lilla utsvävning i förrgår kunde jag idag glatt konstatera att mitt första vikt-delmål är uppfyllt. Jag har äntligen sprängt 80-kilosvallen och har gått ner nästan tio kilo. Fy fan vad glad jag är!

Start: 12 april 2011
Vikt: 89,5 kg
BMI: 28,9
Midjemått: 98 cm

Vägning 11 maj (efter 4 veckor med Slanka)
Vikt: 79,8 kg (-9,7 kg)
BMI: 25,8 (-3,1)
Midjemått: 90 cm (-8 cm)

Nästa vikt-delmål är BMI 25 och det ligger bara tre kilon bort nu. Hepp!

Att rädda situationen

Igår hamnade jag i en sådan där knepig situation som det bara inte går att ta sig ur. Kvällen skulle nämligen tillbringas hos en bekant och premisserna var att vi alla bara skulle träffas och "hänga". Med en Cola light i väskan och med siktet inställt på att bli bjuden på en kopp kaffe traskade jag glad i hågen in genom dörren...

Värdpersonen hade då självklart ordnat en liten buffé med försmak av sommar. Gräddglass, jordgubbar och rosévin. Hjälp! Vad ska jag göra? Då bestämde jag mig för att göra en liten, men ytterst liten, avstickare från planen. Eftersom jag inte gärna skyltar med min pulverkur var det inget alternativ att spela det kortet. Och då satt jag ju med tom hand, för vem tackar nej till jordgubbar och glass en försommarkväll?

Jag gjorde det inte.

Ett halvt glas vin, lite glass och några himmelskt söta jordgubbar senare var det en förvirrad pulver-tjej som återvände hem. Vad hände nu? Dock bestämde jag mig rätt snabbt för att det faktiskt var värt det. Jag njöt av varje sekund, både av sällskapet och av vad jag åt och drack, vilket egentligen var rätt lite. En toppenkväll, helt enkelt!

Imorse när jag vaknade var jag back on track. Det var inget snack om att jag skulle spåra ur eller tänka destruktiva tankar. Jag känner mig stark och inriktad på att nå mitt mål. En underbar känsla!

Men även om gårdagskvällen förvånade mig en aning, är det ingenting mot vad den här kvällen gjorde; idag stack jag nämligen till gymmet och dundrade in på ett spinningpass för första gången på två månader. Vad hände? 2.0

Med andra ord tycker jag mig ha räddat situationen.