Läkarundersökning

Jag är verkligen inte den som springer hos läkaren i tid och otid, utan det ska mycket till innan jag pallrar mig iväg på undersökningar. Därför förstår ni kanske hur dåligt jag har mått över att en stor mängd hårstrån släpper sitt fäste - precis hela tiden. Men nu har jag tagit tag i saken och genomgått en grundlig läkarundersökning av hjärta, lungor, lymfkörtlar och genom samtal om min livssituation.

Det vi kom fram till var att jag i princip är kärnfrisk. Det finns inga andra omständigheter som tyder på att jag skulle vara sjuk eller lida brist på något livsviktigt ämne. Jag är och har varit relativt pigg och har inte märkt av några andra symptom.

Min läkare berättade att kroppen reagerar rätt sent på förändringar, och att man därför bör gå tillbaka ett halvår i tiden och se om det fanns någon särskild händelse som utlöste stress eller depression. Och vad hittar vi då? Jo, en snabb viktminskning! Tydligen är det relativt vanligt att människor som genomgår en gastric bypass (och som av förklarliga skäl minskar oerhört mycket i vikt under kort tid) börjar tappa hår efter sex till tolv månader. Dock upphör det efter ett tag - och kommer tillbaka!

Läkarbesöket gjorde mig lugn, även om det naturligtvis är tråkigt att tappa så mycket hår. Jag inväntar svar på några blodprov för att se om det är något särskilt som jag ändå har brist på. Under tiden knaprar jag kosttillskott och äter allsidigt.

Så, om någon av er skulle uppleva något liknande finns det alltså ingen anledning till oro.

Styrkan sitter i håret?

Och till råga på allt trillar håret av. Jag får tårar i ögonen varje gång jag duschar eller när jag drar borsten genom håret och ser hur mycket som lossnar.

Är det någon av er som har märkt av ett kraftigt håravfall i samband med kuren?

Ljuvliga julidofter?

När den evighetslånga, iskalla vargavintern höll sitt järngrepp om Sverige var det svårt att föreställa sig att det skulle komma en sommar. Men nu har vi klivit in årets andra sommarmånad och jag försöker verkligen att ta tillvara på varje sekund av värme, solsken och dofter.

Apropå dofter är det få saker som doftar så gott som nyklippt gräs, böljande hav och täta sommarskogar.

Och det är få saker som stinker värre än min ketos-andedräkt just nu!

Förstoppning

Fy, vilken ofräsch rubrik, men det är dagens sanning. Min första biverkning sedan jag inledde min lilla Cambridgekur. Ja, om man bortser från första veckans humörsvängningar, förstås.

Jag såg nästan hur hela mitt Cambridgeliv passerade revy och hann fundera ut en reservplan som definitivt inte gick ut på att handla ännu en kartong hos konsulenten i veckan. Efter någon timme mådde jag dock bättre och nu häller jag i mig vatten som aldrig förr. Vilken pärs!

Men för att vara lite irriterande klämkäck, får jag väl dra till med orden mamma alltid sa när hon kom för nära hårbotten med våffeltången:

Vill man vara fin får man lida pin!

(Vem kom på något så dumt?)

Tårar

Idag är jag en liten tjej i en stor kropp. Har gråtit till och från hela dagen och känner mig svag, ynklig och ömtålig.

Tredje dagen är Djävulens påfund.

Sopan

En av biverkningarna med att gå på Ren Kur är att andedräkten påverkas något fasansfullt mycket. Det är inte bara omgivningen som märker det, utan det är till och med att man reagerar själv - och då är det illa! Vanligtvis sker detta först när kroppen har hamnat i ketos, vilket brukar ta tre till fyra dagar.

Nu på morgonen tänkte jag därför förekomma min sambo denna oangenäma upptäckt genom att förvarna honom om detta ett par dagar i förväg. Jag hann dock bara nämna ordet andedräkt innan han utbrast:
- Ja, du luktar faktiskt lite sopor i munnen!

Om lukten av sopor är värre än den för ketosfasen karaktäristiska aceton-stanken återstår att höra. I vilket fall som helst vet jag vem som snarast kommer att införskaffa minttabletter och munspray .