I ett nästintill desperat försök att övertyga mig själv om att hålla mig till planen besvarar jag
de klassiska viktminskningsfrågorna - som en påminnelse om att det är mödan värt:
Vad fick mig att bestämma mig för att gå ner i vikt?
I vintras nådde jag 'all time high' viktmässigt. Jag vågade aldrig ställa mig på en våg, men det var åtskilliga kilon fler än vad Cambridge-konsulentens våg visade i april. Mitt självförtroende och min självkänsla låg på en bottennivå och jag mådde så fruktansvärt dåligt över min kropp. Varje tillställning var en plåga; hur snygga kläder jag än köpte och hur mycket tid jag än lade på hår och make kände jag mig aldrig tillräckligt fin. Hemskt! Det var då jag bestämde mig för att göra något åt min situation. Jag insåg att jag var värd att vara en smal och lycklig tjej istället för en ledsen och överviktig dito.
Vilket är mitt mål?
Mitt konkreta viktmål är att uppnå en hälsosam vikt i förhållande till min längd (176 cm), det vill säga någonstans mellan 68 och 72 kg. Mitt mentala mål är att komma tillrätta med mitt destruktiva känsloätande och således hitta en balans som hjälper mig att hålla min målvikt sedan.
Vad hindrar mig från att nå mitt mål?
Enbart jag själv! Det finns inga ursäkter. Eller jo, det finns en hel drös med ursäkter som jag själv har använt mig av för att slippa ta tag i problemen, men i slutändan är det jag själv som avgör resultatet. En riskfaktor för mig är mitt allt-eller-inget-tänk som gärna dyker upp i samband med semester, helgfirande, trötthet, stress eller varför inte en helt vanlig ordinär onsdag. Det är livsfarligt för mig och jag har tidigare haft svårt för att stoppa beteendet i tid, vilket är orsaken till de gångna årens jojo-bantning.
Vad kan hjälpa mig att nå målet?
Disciplin, självinsikt och att våga erkänna för mig själv - och andra - att jag är på väg att tappa kontrollen. Jag har identifierat själva källan till min övervikt och jag tror att det är en viktig insikt inför framtiden. I och med att jag är medveten om mitt beteende och har funderat över dess orsaker, ska jag göra allt som står i min makt för att dra i handbromsen så fort det börjar spåra ur.
Ytterligare verktyg för att nå mitt mål är de resultat som jag har uppnått hittills. Det hjälper något enormt att blicka tillbaka på de senaste veckorna och kunna konstatera att det finns bara en enda väg att gå nu. Och det är mot målet.
Finkloka svar! Du gör det här så FANTASTISKT bra!! Insiktsfullt och ärligt gör du din resa och det är tydligt att ditt mål inte är en siffra på en våg utan en beteendeförändring och det är stort, viktigt och väldigt modigt. Hejja Hejja!
SvaraRaderaSå bra att du har plockat fram anledningen till du vill gå ner i vikt. Många kloka resonemangav dig som vanligt. Jag får nästan rysningar när jag läser, för precis som du kände det innan du gick ner i vikt, kände jag det - men förstår du, det har jag nästan glömt nu! Och så bra att ta fram när motivationen tryter, huvudvärken spränger och suget är oöverstiglit. Detta inlägg kommer jag att titta på fler gånger. Snart andra dagen avklarad!/A
SvaraRaderaTack underbara Saring! Visst är det en beteendeförändring som måste till, annars är ju de här månaderna helt förgäves egentligen. Tusen tack för ditt fina stöd!
SvaraRaderaA: Vilken otroligt bra tidpunkt det visade sig vara att plocka fram de där frågorna, eftersom vi båda fick oss en liten påmiknnelse om varför vi utsätter oss för skrikande magar och sprängande huvudvärk så här mitt i sommartid. Det kändes fruktansvärt att skriva ner hur man faktiskt känner sig med så där många pluskilon, men visst är det en skön vetskap om att vi nu har verktygen som gör att vi aldrig hamnar där igen!
SvaraRaderaSnart blir det lättare! Det vi vi ju vid det här laget, eller hur?