Gårdagens post innehöll för ovanlighetens skull ett handskrivet brev från en kär släkting. Tillsammans med det fina brevet hade hon skickat med några nyframkallade kort från sommarens semester. Vackra, ljusa bilder på mina nära och kära.
Bland de relativt nytagna fotona fanns det också en bild från i vintras på min syster och mig hållande i varsin glöggkopp. Och jag ryckte till när jag fick syn på det! Visserligen har jag också en hel del före-bilder, men dem har jag ju vant mig vid. Det här kortet hade jag aldrig tidigare sett, vilket gjorde att jag verkligen reagerade. Vad stor jag var! Ansiktet var alldeles runt och ihoptryckt. Armarna, magen, höfterna... Allt var så annorlunda.
Då slog det mig att jag verkligen har hittat mig själv nu. Jag har aldrig riktigt kunnat identifiera mig som överviktig, även om jag är medveten om att jag har varit det större delen av mitt vuxna liv. Min spegelbild börjar nu stämma överens med den mentala bilden jag har av mig själv. Därför ska jag aldrig mer bli så där stor.
Belöning!
10 år sedan
Vad roligt att få ta del av en före bild som man själv inte har sett tidigare, det blir ofta en lite annorlunda upplevelse. Och vilket kvitto att verkligen se och känna skillnaden. Men framförallt att du känner att du idag är mer den som du identifierar dig med att vara, att det man ser i spegeln stämmer överens med hur man känner sig inombords. Hoppas du får en härlig helg, det ser ju ut att vara fint höstväder på er sida av landet med :-) Kram
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaVisst kan ett kort säga så mycket. Man känner inte igen sig & får en känsla av ångest samlat med styrka för att du har tagit dig så långt.. De är inte fören man tagit sig ur den värsta perioden man inser att F*n vad stor jag var! Hur har jag kunnat släppa de såå långt??
Nu är det bara ta nya tag men lite inspiration från förr. Tror jag ska hitta en bild då jag var som störst & hänga upp på kylen, skafferiet. Sen med orden - Du klarar vad som hellst!
Jag fick en jätte kick när jag fick se ett gamalt kort när jag var smal. Har aldrig känt mig så bra som då jag var normalviktig. Känslan att kunna ta på sig vad som hellst & känna sig snygg.. Finns inget bättre..
Kämpa vidare!!
Nu börjar min kamp igen!
Kramar Hanna