Destruktivt tänkande

Jag vet inte riktigt vad det är som sker, men jag har hamnat i en ond cirkel. Visserligen är jag fortfarande febrig, sover dåligt och äter väl inte enligt de mest hälsosamma rekommendationerna, men jag förundras över mina tankar om mig själv. Jag känner mig besviken och ledsen och har tappat en hel del självförtroende under de här dagarna/veckorna. Hösten som kändes så lockande med sunda vanor och vardagsrutiner, känns nu nästintill övermäktig, och jag är rädd att jag inte kommer att kunna rycka upp mig i tid...

Jag vill ju så ofantligt gärna hitta tillbaka till känslan jag hade strax före midsommar. Livet var underbart och jag kände mig så lycklig. Egentligen har jag ju både kunskapen och verktygen att nå dit igen, men det vetskapen skapar något slags negativ stress, eftersom vägen dit känns så motig just nu.

Ett långt ifrån piggt inlägg, men det är så här mina tankebanor går. Jag ska försöka ta mig ur mitt destruktiva tänkande så fort som möjligt, för så här vill jag verkligen inte ha det....