Att rädda situationen

Igår hamnade jag i en sådan där knepig situation som det bara inte går att ta sig ur. Kvällen skulle nämligen tillbringas hos en bekant och premisserna var att vi alla bara skulle träffas och "hänga". Med en Cola light i väskan och med siktet inställt på att bli bjuden på en kopp kaffe traskade jag glad i hågen in genom dörren...

Värdpersonen hade då självklart ordnat en liten buffé med försmak av sommar. Gräddglass, jordgubbar och rosévin. Hjälp! Vad ska jag göra? Då bestämde jag mig för att göra en liten, men ytterst liten, avstickare från planen. Eftersom jag inte gärna skyltar med min pulverkur var det inget alternativ att spela det kortet. Och då satt jag ju med tom hand, för vem tackar nej till jordgubbar och glass en försommarkväll?

Jag gjorde det inte.

Ett halvt glas vin, lite glass och några himmelskt söta jordgubbar senare var det en förvirrad pulver-tjej som återvände hem. Vad hände nu? Dock bestämde jag mig rätt snabbt för att det faktiskt var värt det. Jag njöt av varje sekund, både av sällskapet och av vad jag åt och drack, vilket egentligen var rätt lite. En toppenkväll, helt enkelt!

Imorse när jag vaknade var jag back on track. Det var inget snack om att jag skulle spåra ur eller tänka destruktiva tankar. Jag känner mig stark och inriktad på att nå mitt mål. En underbar känsla!

Men även om gårdagskvällen förvånade mig en aning, är det ingenting mot vad den här kvällen gjorde; idag stack jag nämligen till gymmet och dundrade in på ett spinningpass för första gången på två månader. Vad hände? 2.0

Med andra ord tycker jag mig ha räddat situationen.

Nytt år, nya möjligheter! (Vilken klyscha!)

Hej bloggen och tidigare medkämpare!

Long time no see! Tyvärr(!) A, kan jag inte förklara frånvaron med att jag har nått målvikten och går runt och är sådär harmonisk och lycklig som man tror att man blir den dagen målsiffrorna visas på displayen. Jag har istället lyckats att gå upp några kilon (till) och ligger och balanserar runt 85-strecket sedan en tid tillbaka. Vad hände?

Vad glad jag blir av era små hälsningar och jag är så glad att ni har behållit/återfunnit motivationen så här lagom till 2011. GI-kost, Viktväktarna eller Ren Kur - huvudsaken är att vi inte släpper allt, eller hur!?

Och nu äntligen har jag lämnnat destruktiv självömkan och tröstätande bakom mig och vågar påstå att jag ska göra ett ärligt försök att hitta tillbaka till min lägstavikt (har nästan glömt hur det kändes, måste läsa gamla inlägg tror jag bestämt).

Min nuvarande livssituation ger mig ingen möjlighet att Cambridge-kura, men däremot har jag kommit igång med träningen igen och kommer att sakta men säkert att komma i form genom kost och motion. Kanke att jag kör pulver en vecka här och där för att öka motivationen.

Tack återigen för era omtänksamma kommentarer! Visst ska vi göra varandra sällskap även denna vår?

Mot målvikten (och kvällens spinningpass)!!!

Kram M

På egna ben!

Ojdå, bloggandet avtog i takt med att Cambridge-kartongen blev tommare. Nu är nämligen påsarna slut och i nuläget avser jag inte att inhandla nya. Det är nu det "riktiga" livet börjar. GI-inspirerad kost och träning är planen och på söndag är det en laddad M som parkerar rumpan (i storlek 40, hihi) på spinningcykelsadeln.

Nyårsafton är som bekant inte långt borta och målet kvarstår. Bloggen byter kanske innehåll, men målvikten ska nås!

Ready, set, GO!

Vilken enorm befrielse det här att ha hittat det rätta flytet. Känslan jag har just nu påminner starkt om det välbekanta ketostillståndet; adrenalin och endorfiner samsas om att ge mig den ultimata kicken till att förverkliga min (vikt)dröm.

Jag tränar en hel del och äter enligt GI-metoden, även om jag har bestämt mig för att inte ställa alltför höga krav på mig själv. Känslan av kontroll har blivit mitt viktigaste fokus och den uppnår jag lättast genom att lyssna på kroppen istället för att sätta upp ett strikt mat- och träningsschema. Behöver jag något extra ger jag kroppen det, men jag försöker att skilja mellan plötsligt sug och verklig hungerkänsla.

Jag längtar efter att få ställa mig på vågen. Jag äger tyvärr inte en sådan själv och eftersom de renoverar omklädningsrummet på mitt gym, får det bli ett framtida glädjeämne. För nu jäklar är jag igång!

Nystartshelg!

Sommarens sista helg är till ända och jag börjar mer och mer se hur en formidabel höst tar sin början. September bjuder bland annat på ett storslaget bröllop och i oktober är det dags för en resa till solen. Och lagom till alla trevligheter har jag fått energin tillbaka. Jag tycker inte längre att det känns tungt, utan är ivrig att få infria mina drömmar. Och det jag drömmer om lite mer än någonting annat är att nå min målvikt - vilket jag kommer att göra hösten 2010.

En stor anledning till att motivationen har gjort comeback är att jag har landat efter sommarens vemodiga grubbel. Jag har bestämt mig för en ny strategi, det vill säga GI-mat och en massa motion.

Helgen avslutades med ett långt och uttömmande spinningpass. Jag känner mig stark, frisk och energisk - och så vill jag att hösten ska fortskrida.

Nystart var ordet!

Spinning och skaldjur

Min lördag följer i veckans intrampade spår, det vill säga en balans mellan intag och uttag. Ikväll blir det en efterlängtad kräftskiva i glada vänners lag, men för att minimera "skadan" började jag dagen med ett svettigt spinningpass på gymmet.

Den absoluta fördelen med träning är att den sunda känslan hänger kvar under hela dagen, vilket gör det lättare att göra bra val. Ikväll väljer jag till exempel bort den annars obligatoriska kräftölen till förmån för torrt vitt vin.

Imorgon ger jag mig på ännu en ren kur-dag. Men först ska jag riva av några snapsvisor!

A happily ever after

Igår var jag en mycket nöjd gäst på ett riktigt sagobröllop. En underbar dag som var väl värd att kliva ur ketosen för. Det är alltid en fantastisk upplevelse att se två människor knyta äktenskapets band och ta första steget in en gemensam framtid - att få ett happily ever after.

För egen del hoppas jag också på att gå en ljus framtid till mötes. Även om det blev en utsvävningarnas helg med både planerat och oplanerat ätande känner jag mig ändå rätt nöjd. Gårdagens spinningpass gjorde mig gott och jag upptäckte hur mycket jag har saknat att bli genomsvettig och utpumpad av rolig träning.

Återigen måste jag dock sätta punkt och fokusera på nytt. Tvådagarsregeln är härmed införd, vilken innebär att två dagars onyttigt ätande är okej, men den tredje dagen får det vara nog. Idag blir det en ny omgång av ren kur, och det kommer dessutom att bli en riktig utmaning. Imorgon åker jag på en minisemester i några dagar, men i bagaget finns alltså Cambridge-påsarna!

Jag ska nämligen också leva lycklig i alla mina dagar.

Sommarjogg!

Dagen har tillbringats i ett fritidshusområde hos en bekant. Tyvärr medförde det spontana mötet att Ren Kur-planerna fick spolas, men glädjande nog ersättes dem med relativt hälsosamma alternativ. Lagom, nyttigt och näringsrikt.

För att kompensera att jag gick miste om en pulverdag passade jag på att ge mig ut på en lång joggingtur i solskenet. På smattrande grusvägar mellan vackra sommarstugor, bredvid gungande sommarblommor i dikeskanterna samt till ljudet av bräkande får och kvittrande fåglar formligen studsade jag fram i ett lyckorus. Det var en underbar känsla i en underbar miljö.

Det är så här jag vill leva mitt liv; fånga dagen och välja självklara, hälsosamma alternativ. Än är jag inte riktigt där, men jag har kommit en bra bit på väg. Imorgon tar jag ytterligare ett steg framåt - med en shake i handen.

Walk a mile in my shoes

Det var precis det jag gjorde. Gick en mil, alltså. Underbara sommardagar som denna vill jag gärna tillbringa ute i naturen (eller på en uteservering, haha). I friska luften, iallafall. Och härlig, frisk luft blev det en hel del under tiokilometersslingan i friluftsområdet denna lediga fredag. Stärkande och fridfullt.

Under min promenad hann jag tänka igenom mina målsättningar inför framtiden. Efter att ha stått still på vågen i två veckors tid har jag nu lagt i en högre växel. Njutning och guldkanter i all ära, men om jag ska nå mitt mål måste jag bestämma mig för att ge hundra procent nu.

Midsommar är inte långt borta, och jag har från början haft som mål att vara smal den dagen. Jag har visualiserat mig själv i en vit, somrig klänning och drömt om hur det kommer att kännas att vara stolt över min kropp.

Imorgon väntar den sista sociala tillställningen före midsommar, vilket innebär att från och med söndag är det raka vägen mot målet. Och jösses vad jag längtar dit!

Med lätta steg...

Med den angenäma vetskapen om att jag faktiskt är på god väg att uppfylla min dröm, känns det så självklart att leva hälsosamt just nu. Jag lockas inte av flottig mat, choklad eller en öl, utan ser fram emot att få börja jogga och bli genomsvettig på ett spinningpass.

Kanske beror det på den härliga försmaken av sommar som vädergudarna har bjudit oss på den här veckan? Kanske är det alla mina positiva affirmationer om att jag klarar det här, som har präntats in i hjärnbalken? Eller så är det för att jag börjar se att formen av den kropp som jag har eftersträvat i så många år, faktiskt börjar bli verklighet nu.

Antagligen är det en kombination av ovanstående förklaringar. Jag ska se till att behålla den här härliga känslan av framgång hela vägen. För det var med lätta steg som jag tog dagens morgonpromenad.

Pump it up!

Det är med mjölksyreskakiga kroppsdelar som jag kan konstatera att jag överlevde förmiddagens BodyPump-pass. Med nöd och näppe, för jag kan ju inte direkt skryta över min muskulösa kropp. Än.

Mitt mål är inte enbart att bli smal. I min målbild är jag stark, vältränad och tight i kroppen. Och det uppnår jag inte genom att dricka pulver.

Så därför lägger jag i ytterligare en växel nu. Men först får jag väl härda ut ett par dagars träningsvärk, gissar jag...

Min nya PT

Det är inte nådigt vilken träningsvärk den här mannen har åsamkat. Jag som bara var lite nyfiken på hur träningen var upplagd (och kanske för att jag har någon sorts hemlig crush på denne italienare), kunde inte låta bli att ryckas med av hans pep talk och kraftfulla styrke- och konditionsövningar.

En kvart om dagen är du min, Paolo!

Morgonpromenad

Det var med lätta steg som jag tog en power walk nu på morgonen. Den gamla vanliga slingan som brukar kännas lagom lång, kändes idag rätt fjuttig.

Solskenet, den varma luften och de grusfria gatorna gjorde ju sitt till. Plus det faktum att jag har klarat den första veckan. Jag powerwalkade in den andra, helt enkelt!

Och en sak till:
Det var årets första morgonpromenad i t-shirt! Hur härligt är inte det?