Förra veckan hade jag en vågpaus, vilket var rätt skönt med tanke på att förra helgens kaloriintag hade gjort vilken kroppsbyggare som helst rejält avundsjuk. Den största boven i dramat var alkoholen, vilket jag höjer ett varningens finger för inför min kommande semester.
Hur som helst var det med andan i halsen som jag ställde mig på konsulentens våg i eftermiddags. Eftersom kalorierna från midsommarfirandet antagligen ännu dröjer sig kvar i kroppen var jag helt inställd på ett litet plus idag.
Men nej, det blev inget plus. Jag hade gått ner ett hekto. Inget stort minus att tala om, men efter omständigheterna gjorde det mig otroligt glad.
START: 19 april 2010
Vikt: 91,5 kg
BMI: 29,5
Midjemått: 105 cm
Vägning 30 juni (10½ vecka med Cambridgekuren)
Vikt: 75,8 kg (-15,7 kg)
BMI: 24,5 (-5)
Midjemått: 87 cm (-18 cm)
Belöning!
10 år sedan
Tänk att uppleva ett minus på vågen istället för ett plus efter helger med festligheter - bara det måste vara en fantastisk känsla efter år av felätande. Kanske är det just denna gång som den lilla viktminskningen betyder som mest? /A
SvaraRaderaÅh vad underbart med ett minus när man inte väntar sig det. De gånger ger EXTRA stor motivation eftersom man inte behöver känna att man jobbar i uppförsbacke för att ta igen det man förlorat. :-) Bra jobbat!
SvaraRaderaTack tjejer! Det var verkligen välbehövligt med ett litet, litet minus. Nu ska ketosen och jag greja ett litet större till nästa vecka! :)
SvaraRaderaKram på er!