FRÅN ÖVERVIKT TILL DRÖMVIKT
MED CAMBRIDGEKUREN
:

torsdag 17 juni 2010

Surrealism

Efter gårdagens jättekliv neråt på vågen har tankarna ännu inte riktigt sjunkit in. Jag var inte alls beredd på min nya vikt, och jag blev till och med tvungen att ställa mig på vågen två gånger för att ens förstå siffrorna. Fantastiskt, men helt vansinningt surrealistiskt.

Min konsulent och jag pratade även om fortsättningen. Jag är fortfarande lite ambivalent vad gäller målvikten, men bestämde mig för att sikta mot cirka 70 kilo. Hon poängterade att det viktigaste är hur jag känner mig i kroppen, och att det är känslan som är den viktigaste att uppnå. Att känna sig smal, nöjd och målviktig. När den känslan har infunnit sig ska jag genomgå hålla-vikten-programmet, och jag lovade att hojta till när det är dags.

Än så länge har jag inte den rätta känslan. Därför fortsätter resan på ren kur, åtminstone fram till midsommar - precis enligt planerna. Under tiden ska jag dock njuta av tillvaron och vad jag har åstadkommit hittills.

3 kommentarer:

  1. Helt rätt, du ska njuta...nu är det bara trivselkilon kvar och bara du kan säga när du känner att du är i mål. Det är precis den känslan din konsulent beskriver, som man vill uppnå. Det är ju egentligen omöjligt att säga innan vid vilken vikt den kommer att infinna sig. Så själva siffran för målvikten representerar mer känslan, det är så vi tror att vi ska må när vi når den vikten...men vi kan aldrig riktigt veta förrän vi är där. Kanske infinner den sig tidigare. Jag har ju själv funderingar över vart min målvikt ska landa, men tänker att jag får stämma av med mig själv när jag närmar mig. Och då hoppas jag innerligt att jag inte ska "nöja" mig, för jag vet att jag kommer vara nöjd med det jag uppnått men jag vill uppbåda styrkan att denna gång verkligen gå i mål, som den jag verkligen vill vara och förbli. Vi går en härlig tid till mötes! :-)

    SvaraRadera
  2. Godmorgon!
    Ja, visst är det svårt! Framförallt eftersom det var flera år sedan man var smal på riktigt och då är det ju svårt att minnas, och ens föreställa sig, hur det känns. Men förhoppningsvis infinner sig den där känslan någon gång längs vägen, och jag får nästan tårar i ögonen när jag tänker på hur det måste kännas. Gud, vilken härlig tid vi har framför oss, Sunkiss!

    Jag kommer att ha kvar mitt 20-kilosmål (4,4 kg kvar), för att ha något att sträva mot och få känslan av att jag har uppnått ett konkret mål. Sedan får jag ta ställning till hur jag ska gå vidare. Jag tror att det är viktigt att inte börja flytta mållinjen längre bort när man börjar närma sig, eftersom det då kan kännas ouppnåeligt att komma i mål.

    Vad spännande att se hur din vägning går på fredag!

    SvaraRadera
  3. Du har nog helt rätt med det där att flytta mållinjen. Det är mentalt viktigt att få känna att man uppnått det mål man har satt upp, vare sig man vill gå ner mer, stanna eller gå något kilo uppåt efter det.
    Skriver snart om min vägning :-)

    SvaraRadera