Att rädda situationen

Igår hamnade jag i en sådan där knepig situation som det bara inte går att ta sig ur. Kvällen skulle nämligen tillbringas hos en bekant och premisserna var att vi alla bara skulle träffas och "hänga". Med en Cola light i väskan och med siktet inställt på att bli bjuden på en kopp kaffe traskade jag glad i hågen in genom dörren...

Värdpersonen hade då självklart ordnat en liten buffé med försmak av sommar. Gräddglass, jordgubbar och rosévin. Hjälp! Vad ska jag göra? Då bestämde jag mig för att göra en liten, men ytterst liten, avstickare från planen. Eftersom jag inte gärna skyltar med min pulverkur var det inget alternativ att spela det kortet. Och då satt jag ju med tom hand, för vem tackar nej till jordgubbar och glass en försommarkväll?

Jag gjorde det inte.

Ett halvt glas vin, lite glass och några himmelskt söta jordgubbar senare var det en förvirrad pulver-tjej som återvände hem. Vad hände nu? Dock bestämde jag mig rätt snabbt för att det faktiskt var värt det. Jag njöt av varje sekund, både av sällskapet och av vad jag åt och drack, vilket egentligen var rätt lite. En toppenkväll, helt enkelt!

Imorse när jag vaknade var jag back on track. Det var inget snack om att jag skulle spåra ur eller tänka destruktiva tankar. Jag känner mig stark och inriktad på att nå mitt mål. En underbar känsla!

Men även om gårdagskvällen förvånade mig en aning, är det ingenting mot vad den här kvällen gjorde; idag stack jag nämligen till gymmet och dundrade in på ett spinningpass för första gången på två månader. Vad hände? 2.0

Med andra ord tycker jag mig ha räddat situationen.

Första prövningen

Det blev verkligen en härlig dag! Stockholms gator formligen kryllade av vårklädda, leende människor och varenda parkbänk, trappsteg och uteserveringsstol, som solen så snällt sken över, var det någon som satt och njöt på. Även mitt sällskap och jag fann en plats, och med en kaffemugg i handen och solsken i blick var det en av årets hittills härligaste stunder.

Till en början åtminstone.

Sedan började jag uppmärksamma folket runt omkring mig: after work-gäng som skålade med iskall öl, tjejer med rosévinsglas i händerna, servitriser som ropade ut diverse matbeställningar och balanserade runt brickor med frestelser som Toast Skagen och hamburgertallrikar. Då kände jag mig inte speciellt stark.

Men, Katarina-hissens digitala klocka tickade på, och för varje minut som gick kände jag mig mer och mer övertygad om att jag grejar det här. Jag kommer verkligen att göra det! Så med matta men stolta steg tog jag mig sakteliga hemåt och skakade ihop en shake.

Första prövningen är härmed avklarad. Och jag var visst starkare än vad jag trodde!

Stress och press

Tiden räcker inte till, varken till att blogga eller träna. Hektiska, stressiga dagar leder till stillasittande kvällar, oftast med en massa kolhydrater som lugnande inslag. Fasen också!

Idag sätter jag ner foten och tar mig i kragen. Jag känner igen den här onda cirkeln och vet ju så väl vad jag behöver göra. Om fyra veckor resor jag till solen, och jag tänker ta mig sjuttsingen inte oroa mig över strandformen då.

Skärpning!

Immunförsvar from hell

Efter en oförglömlig helg med tjejerna vaknade jag upp i söndags morse - helt igentäppt, med frossande feber och med en hals som mest påminde om taggtrådstrassel. Igen!

Nu, ett par dagar senare, verkar det som att det blir en kortvarig förkylning. Jag dricker vatten, vilar och försöker att inte tröstäta alltför många kalorier.

Jag hoppas att jag har fått min beskärda del nu, så att jag kan fortsätta att träna mig ner till min målvikt. För övrigt irriterar jag mig något enormt på människor som snörvlar och har sig på kollektiva färdmedel och på arbetsplatser. Tänk om alla stannade hemma och lät bli att sprida baseluskerna vidare! (Fin idé i teorin, men näst intill omöjlig i praktiken, jag vet!)

Nåja, snart är jag på banan igen och då kommer jag med besked!

Spinning och skaldjur

Min lördag följer i veckans intrampade spår, det vill säga en balans mellan intag och uttag. Ikväll blir det en efterlängtad kräftskiva i glada vänners lag, men för att minimera "skadan" började jag dagen med ett svettigt spinningpass på gymmet.

Den absoluta fördelen med träning är att den sunda känslan hänger kvar under hela dagen, vilket gör det lättare att göra bra val. Ikväll väljer jag till exempel bort den annars obligatoriska kräftölen till förmån för torrt vitt vin.

Imorgon ger jag mig på ännu en ren kur-dag. Men först ska jag riva av några snapsvisor!

Minisemester (igen)

Imorgon sticker jag iväg på en långweekend, men förhoppningsvis kommer jag att ha tillgång till dator under tiden. Jag har märkt att jag måste skriva ner mina funderingar för att behålla fokus på viktminskningen för tillfället, så min vision är att göra det även på bortaplan.

Jag tror att jag befinner mig i ketos nu, även om det är en klen tröst då det vankas mat och dryck hos värdfolket. Å andra sidan är det just den övergången som jag vill klara av nu: hälsosamt ätande i kombination med viktminskning. Jag kan inte leva på pulver några dagar per vecka hur länge som helst, utan vill snart börja träna regelbundet och äta sunt.

Jag har lärt mig så otroligt mycket om mitt (ät)beteende, dels under vårens och försommarens viktminskningsperiod, dels under sommarens gränsöverskridelser. Nu är som sagt vardagen här igen och jag är redo att praktisera kunskaperna från båda perioderna. Snart är semesterkilona ett minne blott och då blir det ett mellanting mellan späkning och frosseri. Det är ju trots allt den gyllene medelvägen som jag har haft som mål under hela den här resan.

Och helgens minisemester får helt enkelt bli en generalrepetition.

The Holiday Weight Project

Imorse bytte jag ut den kaloristinna semesterfrukosten mot en välskakad - och efterlängtad - kakaoshake. Jag har verkligen njutit av både det ena och det andra de senaste veckorna, men om sanningen ska fram njuter jag hellre av en tilltalande spegelbild än ännu en mjukglass.

Av den anledningen har min första dag på Ren Kur gått över förväntan. När suget gör sig påmint tänker jag på vad jag vill åstadkomma, och hittills fungerar det bra. Visst är det jobbigt, men jag vet ju att det lönar sig. Än är sommaren inte slut, och jag har fortfarande bilden av målviktssiffrorna framför mig innan hösten är här.

Nu ska semesterkilona bort. Sedan blir det Projekt Målvikt!

Gör om, gör rätt!

Herregud, vad svårt det var att hålla sig till planen. Jag fattade nämligen det ödesdigra beslutet att äta under mina semesterdagar och idag får jag betala priset för det. Jag känner mig fluffig, osund och extremt odisciplinerad. Magen blev lycklig på bekostnad av självförtroendet.

Men med all kunskap om mitt beteende som jag har inhämtat fram tills idag, vet jag att det går att åtgärda. Jag vet att jag kan hitta styrkan och jag vet att jag är världsbäst på att blanda till en god kakaoshake. Med lite kortare tyglar och en rejäl spark i baken kommer jag att vara på banan igen inom några dagar.

Gör om, gör rätt.

Till blåmusslornas land

Nu drar Cambridge-påsarna och jag till västkusten och njuter av riktigt saltvatten, fisk och skaldjur (visuellt, alltså!) samt trevligt sällskap.

En välbehövlig minisemester!


Jag kommer därför att ta en liten bloggpaus i några dagar, men på fredag är jag back on track. Även om bloggen stannar upp kommer förhoppningsvis inte viktminskningen att göra det.

Önskar er en fin och framgångsrik vecka!

Återfall och åtgärd

Jag är egentligen inte besviken, snarare extremt förundrad. Trots veckans målmedvetna inställning och den gränslösa lyckan över jeansinköpet blev det en riktigt ohälsosam fredagkväll. Det började med en töntig köttbulle och slutade med en PIZZA. Visserligen den första pizzan jag har ätit på tre månader, men det intressanta är att jag gör ett sådant val nu.

Jag är, som sagt, inte speciellt besviken. Kanske är det för att den smakade... ingenting. Den där njutningen som en tugga av en varm, geggig pizza ger uteblev fullständigt. Det var inte ens gott. Då var det definitivt inte värt det. Så jag lämnade halva pizzan, och det slog mig att det var nog första gången i hela mitt vuxna liv som det har hänt. Åtminstone ett litet framsteg mitt i bakslaget.

En annan anledning till att jag fick ett mat-återfall igår är nog för att jag ska gå på bröllopsfest idag, och därmed ändå kliva ur ketosen. Då blev det inte lika viktigt att hålla igen, liksom.

Idag tog jag dock mitt förnuft till fånga och insåg att om jag ska vara nöjd med mig själv på måndag måste jag kompensera ätandet på något sätt. Balans. Inkomster och utgifter. Därför ska jag sticka iväg på ett spinningpass nu på förmiddagen - något som jag har längtat efter lika mycket som en pizza. Hoppas bara att jag det skänker mig mer njutning än gårdagens Quattro Stagioni...

"Prove them wrong!"

För cirka åtta veckor sedan skrev jag det här inlägget inför ett besök hos min mamma, som minst sagt ställde sig lite tveksam till mitt val av viktminskningsmetod. Jag minns att jag blev extra motiverad av hennes och många andras negativa inställning och gav mig tusan på att fixa det här en gång för alla - "prove them wrong".

Idag, åtta Cambridge-veckor senare, ser jag fram emot ännu en mor-och-dotter-dag. Den här gången behöver jag varken försvara mig eller intyga att det kommer att fungera, för precis som jag skrev i inlägget den där dagen: jag är ett levande bevis för det!

Att fånga dagen

Igår fångade jag dagen, kvällen och natten. Spontant, men kontrollerat. I nya, härliga sommarkläder firade jag in sommaren tillsammans med en vän. Uteserveringsmingel, rosévin och skratt i juninatten. En helt fantastisk kväll!

Idag är jag naturligtvis både trött och sötsugen, men jag är också full av självförtroende. Jag fick en försmak på mitt smala liv igår; jag var stolt och glad över min nästan 16 kilo lättare kropp. En ny M!

Jag är inte längre rädd för att avvika från planen, eftersom jag har bevisat för mig själv att jag kan hantera konsekvenserna. Och det kommer jag att göra den här gången också. Det är utan tvekan den största förändringen under den här resan: Att målmedvetet sikta mot målet - men samtidigt kunna fånga dagen!

En fabulous utmaning!

Jag har fortfarande minuset i sikte, men ska ändå utsätta mig för en liten utmaning ikväll: tjejkväll på stan och SATC-filmen.

Med en stark, nyfunnen vilja att komma vidare, blir det ett begränsat intag av alkohol, en GI-inspirerad middag och en Cola light på bion. För ärligt talat är det inte vad jag stoppar i munnen som gör en bra tjejkväll - det är sällskapet. Och kvällen kommer att bli fabulous!

Uppdatering
----------------------------------------------
Kvällen blev helt fantastisk på alla sätt! Jag drack långsamt och gott, valde bort riset vid middagen och drack en Cola light på bion (smakade lite popcorn också). På vägen hem lät jag bli att dundra in på 7Eleven och köpa en kexchoklad, vilket jag alltid har gjort på vägen hem från en utekväll. Så kvällen BLEV fabulous, helt enkelt!

Kvitterat!

Det känns fantastiskt att skriva att jag har klarat den här kritiska dagen. Jag har därmed lyckats att ta mig ur den onda cirkel som så många gånger under tidigare viktminskningar varit en inkörsport till fortsatt osunt leverne.

Gamla M vs. Nya M = 1 - 1

Uppdatering från Ren Kur-träsket

Än så länge går det bra och jag är glad att jag satte ner foten och bestämde mig för att fortsätta kämpa. Man har ju som bekant inte misslyckats förrän man ger upp, och det är det sista jag tänker göra. Med många andra lyckade Cambridge-utmaningar i bagaget vet jag att jag är stark och att jag klarar det här också. Det gäller bara att orka stå emot och att tänka längre än den tillfälliga njutningen.

Tyvärr får ju ett sådant oplanerat ätande, som jag visade prov på, större konsekvenser när man kör VLCD. Ramen man ska hålla sig inom är så smal att nästan ett litet tuggummi kan ge upphov till dåligt samvete. Därför är det också lätt att ge vika för allt-eller-inget-tänket, eftersom man ändå tycker att man har en svag karaktär och dålig självdisciplin. Hade jag redan varit smal och tränat och ätit hälsosamt regelbundet hade jag troligtvis inte alls grämt mig över helgens matintag. Ett extra träningspass, kanske. Allt blir helt enkelt mycket tydligare när man går på en pulverkur.

Jag resonerar därför som så, att eftersom framtiden kommer att innehålla flera likartade situationer måste jag träna mig i att hantera dem. Annars kommer jag att så småningom vara tillbaka där jag startade. Vara överviktig.

Så vad gör det då om det nu tar några dagar extra innan jag når målvikten, om jag sedan förblir normalviktig i resten av mitt liv?

Nu jäklar!

Helgen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men misstag är till för att rättas till. Nu vet jag att jag kan tappa kontrollen i ett svagt ögonblick, och det är någonting jag måste fortsätta att jobba med, men det finns ingen anledning att stämpla mig själv som en förlorare för det.

Jag ska gå vinnande ur det här också. Och segermarschen börjar nu!

Tärningen är kastad

Helgen närmar sig med stormsteg och det är dags att pröva vingarna i mat-och-drycklandet, även kallat verkligheten. Måttfullhet och njutning är ledorden, vilket känns som ett vinnande koncept.

På söndag går jag tillbaka till Ren Kur. Det är ett löfte till mig själv. Som bekant kan motivationen svänga kraftigt i viktminskningssammanhang, men när man väl har tagit sig över det där första hindret kommer motivationen tillbaka fortare än man anar. I'll be back!

I did it!

Nu är jag tillbaka från min lilla Englandstripp och det är med lika stora delar stolthet och lättnad som jag kan konstatera att:

DET GICK ALLDELES UTMÄRKT!

Med ett resesällskap som gärna tuggade godis och choklad titt som tätt samt ville ha måltiderna i snabbmatsform, var det en riktigt stor utmaning att ställa sig och skaka pulver (som för övrigt smakar betydligt värre med det brittiska klorvattnet). Men jag var helt otroligt fokuserad och målmedveten varje dag. Jag föreställde mig hur jag skulle sitta på planet hem och vara stolt över mig själv. Och det är jag verkligen nu.

Däremot fick jag feber redan på planet dit och under veckan har jag kunnat addera alla möjliga förkylningssymptom: halsont, hosta, bihålevärk, nysningar, yrsel, snuva, ont i öronen, feber i ytterligare tre dagar. Typiskt! Så det blev en liten utmaning i sig att inte tappa greppet när man känner sig liten och ynklig. På bortaplan dessutom. Med ett boende fullt av frestelser fick jag vara stark, fast jag var svag.

Bortsett från att jag blev sjuk har jag haft en helt fantastisk semester. Fullproppad med starka tabletter har jag sprungit som en skottspoling i diverse affärer tillsammans med mina tjejkompisar. Det var en häftig upplevelse varje gång jag gick in i en provhytt - alla kläder sitter så mycket bättre än tidigare. Denna insikt gjorde att jag shoppade närmare 15 kilo kläder. I storlek 12-14 (38-40). Magiskt!

Min lördag ägnas åt att göra plats för allt nytt i garderoben. Är fortfarande inte helt kry, men det står jag gärna ut med. Jag har nämligen all anledning att vara glad idag.

På resande fot

Nu åker jag iväg några dagar. Resväskan är packad med Cambridgepulver och en jäkla massa envishet. Att köra Ren Kur under semestern var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men jag har en tydlig målbild i huvudet och den ska bli verklighet i sommar.

Då jag inte har tillgång till någon dator under veckan kommer jag inte att uppdatera bloggen. Det känns lite tomt att inte kunna skriva av sig, men jag får ersätta bloggskrivandet med sms-uppdateringar till min vän T. Uppdateringar kommer därför att finnas på hennes blogg.

På lördag är jag tillbaka. Håll tummarna för mig!

Konsten att undvika mat på sociala tillställningar

Idag har jag klarat av ännu ett besök i verkligheten. Min kära vän T och jag har nämligen närvarat vid ett barndop med efterföljande mottagning. Barnets mamma och mormor hade naturligtvis tillbringat en hel del timmar i köket de senaste dagarna, vilket resulterade i ett dignande buffébord med smörgåstårta, pastasallader, kakor, bullar och tårta.
Så fint, så gott, så anti-Cambridge!

Eftersom vi har insett att det finns en hel del fördomar om pulverdieter (som vi inte vill riskera att lyssna till), bestämde vi oss för att undvika att äta - utan att någon lade märke till det. Naivt nog tror jag faktiskt att det lyckades. Därför vill jag dela med mig av vår succémetod:

- Vi minglade runt och småpratade med så många personer som möjligt.
- När kön till buffébordet började bli lång, sa vi att vi väntar tills den är kortare.
- När de första personerna började äta gick vi ut och tog lite luft.
- Vi turades om att gå på toaletten.
- Vi fotograferade mycket.
- Vi gullade länge och väl med en liten bebis.
- Vi hämtade mineralvatten och minglade lite till.
- När folk gick till buffébordet för andra gången satt vi och pratade om något mycket "viktigt".
- Vi satte oss vid ett par platser där det stod använda tallrikar.
- När värdinnan (som hade befunnit sig i ett helt annat rum) frågade om vi hade fått något svarade vi "Jadå!"
- När det blev dags för kaffe och bakverk gjorde vi om proceduren.
- En person frågade om vi hade testat en av kaksorterna och då svarade vi att vi hade ätit en stor brunch innan och därför kände oss rätt nöjda.

Med andra ord gäller det alltså att röra på sig så mycket som möjligt. Vi klarade dagen utmärkt och jag är så glad att vi är två tjejer med starka viljor.