Sans och balans

Jag måste erkänna att jag fortfarande tycker att det är rätt svårt att hitta balansen mellan allt och inget. Eller att vilja hitta den, snarare. Helgens dagliga och nattliga äventyr var egentligen en déjà vu av mitt tidigare osansade leverne, även om det inte var frosseri var det åtminstone överätning. Även om jag påminde mig själv om att det var fel, lurade jag mig själv att tro att det var ett undantag: ett isolerat beteende under en begränsad period. Cambridge-påsarna väntade ju runt hörnet...

Frågan är om jag alltid kommer att kunna stoppa i tid. Det skrämmer mig lite att veta att det är så lätt att släppa kontrollen och att jag kan vara så likgiltig inför det. Anledningen till att jag tänker på det viset är ju för att jag vet att ett par dagar på Ren Kur återställer allt. I min värld är det precis sådana tankegångar som är inkörsporten till överviktskilona, för vad händer den gången man inte orkar skära ner på kalorierna efter en utsvävningshelg?

Jag vet att jag behöver jobba mer med sans och balans. På ett sätt har jag tränat det i flera veckor nu, men jag vill uppnå känslan av kontroll även utan Cambridge-kartongen på diskbänken.

Det får bli mitt nya mål.