En månad senare...

...har jag ännu inte nått min målvikt. Livet kom emellan, som man brukar säga.

Å andra sidan har jag hållit min nya låga vikt rätt så bra och jag kör både sporadiska pulver-dagar och löprundor när andan faller på. Jag har definitivt inte gett upp, utan målvikten väntar runt hörnet.

När det där hörnet kommer återstår dock att se, men jag tänker göra en ordentlig satsning under juli, från och med nästa vecka. Jag har en trevlig tillställning i slutet av månaden som fungerar som en alldeles ypperlig morot nämligen.

Återkommer med den riktiga slutspurten om några dagar, alltså.

Till A: Hoppas att du har en riktigt skön sommar och att du njuter för fullt av dina nya, sunda vanor. Vi hörs snart igen, hoppas jag!

Framtidsspaning

Just nu har jag ett fullspäckat schema och dagarna går i ett rasande tempo, vilket känns riktigt bra ur ett viktminskningsperspektiv. Jag hinner inte frestas av diverse godsaker, utan håller mig gladeligen till mina shakes. Smidigt och skönt.

Ovanstående resonemang hoppas jag består även efter den här helgen, som går i festligheternas tecken. Jag känner mig stark och målmedveten, och kan känna doften av målgång nu. Därför ska jag återgå till ren kur/maxi redan på söndag för att därefter ta motorvägen till mina drömmars mål.

Den konkreta planen är uppnå 75 kilo, en vikt som är all time low i mit vuxna liv. När jag har gjort det ska jag genom bra mat och träning (längtar efter att ge mig ut på en löprunda och att få styrketräna) minska ytterligare ett par kilo.

Så ser min framtid ut på papperet. Men som vanligt tar jag en dag i taget. Och ett kilo i taget.

Mina viktdelmål

För att kunna behålla motivationen över tid gäller det som bekant att hitta en inre drivkraft som gör att man inte backar ur när det känns sådär överjävligt tufft. Min drivkraft är bland annat att jag vill uppnå den där smal-känslan igen: att med lätta steg vandra fram i livet, att vara nöjd med spegelbilden i provhytten och att komma i merparten av kläderna i garderoben.

Jag har tidigare formulerat delmål som har handlat om just det, nämligen att komma i ett par byxor och jeans i mindre storlek samt att uppnå känslan av att - för en gångs skull - vara nöjd med vikten.

Bortsett från de delmålen har jag också konkreta vikt-delmål:

Mindre än 80 kg
Ett stående mål som jag alltid har satt upp när jag har viktminskat. Det känns betydligt bättre att väga 79,9 än 80,0. Faktiskt. Dels för att jag brukar trivas bra med min kropp mellan 75 och 80 kilo, dels för att det känns närmare målet då. Man har rätt förstasiffra, så att säga!

77 kg
BMI 25-gränsen och normalviktig på papperet. Jag längtar efter den dagen.

75,9 kg
Vikten jag uppnådde i fjol och den ska tangeras!

Mindre än 75 kg
Mitt stora slutmål på min SLANKA-resa är att väga mindre än 75 kilo. Och det målet är bara några futtiga kilon bort nu.

Äventyret fortsätter, och jag ser fram emot att bocka av delmålen. Ett efter ett.

Min fortsatta bana

Just det, jag kanske ska sätta min tänkta strategi på pränt. Egentligen har jag inget som hindrar mig ifrån att "pulvra" en tid framöver. Jag har märkt att det är lättare att låta dagarna se ungefär likadana ut, det vill säga att jag tar mina shakes på någotsånär regelbundna tider och låter fettförbränningen sköta sig själv. En dag i taget, en vecka i taget.

Men jag vet också att schemat kan ändras fortare än kvickt. Valborgsmässoafton är fortfarande ett oskrivet blad till exempel. Samtidigt vill jag inte riskera att tappa fotfästet igen, vilket jag vet att jag gör ganska lätt - framförallt om jag börjar känna mig säker och relativt nöjd.

I skrivande stund är jag därför fast besluten om att fortsätta på ren kur ett par, tre veckor till. Och det känns som ett riktigt bra beslut!

Start och mål

Jag har ju tvingats korrigera viktminskningsmätaren här ovan. Min nya startvikt var det ju inget snack om: vågen ljuger ju liksom inte...

Men jag har även ändrat min målvikt. Höjt den. Gjort den mer uppnåelig. 75 kilo är en drömvikt, och bara några hekto från där jag hamnade senast.

För även om jag verkligen njöt av min nya, låga vikt i somras, var det långt ifrån att jag kände mig färdig. Synd. Tänk om jag hade förstått då att jag skulle lägga på mig fjorton kilo(!) igen.

Därför tror jag att det är bra för mig att sikta mot ett realistiskt mål. Och den dagen det står en sjua och en femma på vågen, då JÄKLAR ska jag säga några sanningens ord till mig själv i spegeln. Har jag styrkan att ta några kilo till efter det målet - ja, då är det en ren och skär bonus!

Och så vikten då...

Min lägstavikt i somras var 75,8 kilo. En drömvikt på många sätt, även om jag var en bit ifrån mitt uppsatta mål. Jag ska nå dit igen. Och jag tänker inte lägga någon större vikt (hehe) vid mina startsiffor just nu. Jag har ältat färdigt för den här gången och vet att jag har alla möjligheter att snygga till siffrorna under våren.

Men det här är dock den bistra sanningen:

Startvikt 12 april 2011: 89,5 kg
BMI: 28,9
Midjemått: 98 cm

Vägning en gång i veckan, och för varje vecka är jag ett steg närmre mitt mål. Simple as that!

Nu ska jag SLANKA till mig!

Detta är alltså min nygamla strategi för att komma i sommarform; det blir välbeprövade och säkra VLCD-metoden, men ett helt nytt fabrikat.

Jag har valt att byta spår av två anledningar. För det första hade jag inte så mycket val, då min Cambridge-konsulent helt enkelt har valt att gå över till SLANKA istället. För det andra tror jag att det bara är odelat positivt för mig att testa något nytt. Det blir en nystart, och jag undviker att jämföra mina prestationer med förra årets viktresa - i alltför stor utsträckning åtminstone. Psykologi, helt enkelt.

Anedningen till att min konsulent har valt att byta fabrikat på sina produkter är enkel: SLANKA innehåller inget aspartam, gluten eller sojamjöl, vilket är tre ingredienser som finns i alla andra VLCD-produkter på marknaden. I övrigt är SLANKA innehållsmässigt identiskt med Cambridge, och även användningen och priset är detsamma.

Så, bortsett från det töntiga namnet, tror jag att det här kommer att bli min bästa vän och bordssällskap ett tag framöver!

Bye bye Cambridge Ren Kur - nu kör jag SLANKA Maxi istället! Mot mina drömmars mål!

Ups and downs

Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Eller, jo visst gick det bra. Men sedan gick det mindre bra. Och nu går det bättre igen.

Visst låter det rörigt? Det är i vilket fall en bra beskrivning på mina senaste dagar. Anledningen är att jag blev med frestad att ta en spontan utekväll i fredags, vilket jag inte kunde motstå. Även om det var sanslöst roligt, blev det också inkörsporten för motivationssvackan som följde. Sedan dess har jag kört lite sporadiskt. En dag ren kur här, en dag kombinerad kur där.

Igår blev det dock ren kur. Så även idag. Jag vet ju vad jag vill.

Min nystart har dock medfört två positiva saker: en lägre vikt på vågen (80,0 kg) och att jag nu kan använda mina jeans i storlek 40, vilket var mitt första (jeans)delmål.

Medgångar och motgångar alltså. Men mest medgångar!

Mål och strategi

Den här gången är det inget halvhjärtat försök. Jag ser det här som en fortsättning på vårens resa, och jag har bestämt mig för att lyckas. Att avsluta viktminskningsprojektet jag påbörjade i april.

När jag vägde in mig hos konsulenten visade vågen 91,5 kilo. Den lägsta vikten jag uppnådde i somras var 75,8 kilo. I nuläget ligger jag någonstans däremellan. Ett par kilo över 80-strecket. Jag har vägt mig ett par gånger under hösten, men jag har ingen exakt startvikt för den här veckan.

Men det spelar mindre roll. Mitt mål är att ta mig tillbaka till sommarens lägstavikt för att därefter sakta men säkert ta mig ner till min målvikt. Min strategi är att få bort höstens onödiga extrakilon med hjälp av Cambridge, och sedan anamma det sunda beteende som jag har strävat efter hela tiden.

Idag är det tredje dagen, och jag känner mig redan lite lättare. Negativa tankar göra sig icke besvär. Det finns bara en väg att gå: neråt!

Olika vägar, samma mål

Min hemmasnickrade strategi har visat sig fungera rätt bra. Åtminstone i den bemärkelsen att jag håller motivationen uppe, för någon regelbundenhet eller strikt plan följer jag inte. Jag lyssnar på kroppen och inbillar mig att jag gör någorlunda rätt.

Jag har fortsatt med träning i kombination med shakes och GI-mellanmål. Igår kände jag mig dock lite svag och valde att äta en middag med bland annat fullkornspasta tillsammans med ett glas rött. Gott, lagom och helt utan dåligt samvete. Idag kompenserar jag det genom att enbart dricka shakes. Som sagt, ingen regelbundenhet, men ack så befriande.

Samtidigt väljer jag att inte stirra mig blind på vågen, vilket enbart har gett upphov till ångest och tröstätning under de senaste veckorna. Å andra sidan är det inte så konstigt att man gör det, eftersom minusresultaten sporrar så vansinnigt mycket. Ändå försöker jag att påminna mig om den där balansen som jag har eftersträvat sedan start: att försöka lägga bort semestervanorna och sikta på ett hållbart leverne - utan pluskilon.

Jag fortsätter. Trevande, men rätt nöjd och glad.

Och så var det det här med strategi

Egentligen borde det ju inte vara så svårt att komma med en realistisk plan, men oj vad jag grubblar. Jag vet ju att kilona kommer att rasa om jag kör ren kur i ett par veckor, men av någon anledning känns det inte som att det är det jag behöver just nu. Under semestern ägnade jag åtskilliga dagar åt sådana försök, men de slutade med att jag blev besviken på mig själv när hungern och suget efter mat blev för starkt. Därför vågar jag inte ge mig på ren kur igen.

Istället lägger jag mitt fokus på träning. Jag har fått tillbaka orken igen, och varvar raska promenader med spinning, löpning och styrketräning. I nuläget har jag ca 8 kilo till min målvikt, vilket inte borde vara alltför svårt att jobba bort med rätt kost och ovan nämnda aktiviteter.

Samtidigt gillar jag enkelheten med Cambridge. Jag tycker till och med att det är gott. Därför har jag kompromissat med mig själv och startat ett slags kombinerad kur, som innebär att jag tar mina tre shakes om dagen, men adderar en eller två måltider med protein, bär och frukt beroende på hur mycket jag tränar.

Ett test, för att se hur kroppen reagerar. Och vågen. En övergångsperiod tills jag kommit tillbaka till min lägstavikt. För ännu är jag inte helt redo att säga adjöss till mina kära påsar...

En dag i sänder

Förra veckans nystart fallerade fullständigt och jag tror att det borodde på att jag hade fel fokus. Som jag nämnde i föregående inlägg har jag fokuserat alldeles för mycket på att hitta energin som jag hade i våras, men ju längre tid jag väntar på den, desto fler dagar går förbi - utan resultat. I tanken lade jag upp en stressig viktminskningsstrategi som sträckte sig veckor framöver, istället för att fokusera på den dagen jag hade framför mig.

Och jag tror att det är precis det jag måste göra nu: ta en dag i sänder och berömma mig själv för att jag är på rätt spår igen.

Ett steg i rätt riktning

Även den här morgonen har inletts på ett föredömligt sätt, det vill säga med en kakaoshake och en mugg gott, starkt kaffe.

Gårdagen ägnades åt att fundera över varför det har blivit som det har blivit de senaste veckorna. Hur kommer det sig att jag har varit redo att kasta bort alla de uppoffringar och de resultat jag kämpade så hårt för under våren? Trodde jag att det inte skulle spela någon roll med en bulle hit eller dit, eller att flytande kalorier inte skulle sätta sig runt midjan?

Var det värt det?

Jag har insett att det är ovanstående frågeställningar som borde besvaras istället för att grubbla över när motivationen och flytet kommer tillbaka. Alltid lika kloka Sunkiss formulerade det så bra i det här inlägget. Hennes slutsats är förbluffande träffsäker och var precis de orden jag ville läsa den här morgonen: Motivation är inte något som bara dyker upp från ingenstans, utan är ett resultat av ett första aktivt steg.

Därför ska jag följa hennes exempel och bara köra.

The Holiday Weight Project

Imorse bytte jag ut den kaloristinna semesterfrukosten mot en välskakad - och efterlängtad - kakaoshake. Jag har verkligen njutit av både det ena och det andra de senaste veckorna, men om sanningen ska fram njuter jag hellre av en tilltalande spegelbild än ännu en mjukglass.

Av den anledningen har min första dag på Ren Kur gått över förväntan. När suget gör sig påmint tänker jag på vad jag vill åstadkomma, och hittills fungerar det bra. Visst är det jobbigt, men jag vet ju att det lönar sig. Än är sommaren inte slut, och jag har fortfarande bilden av målviktssiffrorna framför mig innan hösten är här.

Nu ska semesterkilona bort. Sedan blir det Projekt Målvikt!

Enkel matematik

Det är tydligen inte bara viktminskningen som går på sparlåga för tillfället, även bloggandet har kommit in i något slags semesterlunk. Därmed inte sagt att tankeverksamheten har checkat ut helt; jag reflekterar ständigt över mitt beteende även om det inte kommer på pränt.

Jag har faktiskt klurat ut en liten formel. Enkel, logisk matematik som jag ska ha i bakhuvudet semestern ut. Denna icke-världsomvälvande - men ändå ögonöppnande - ekvation ska hjälpa mig igenom sommarens alla frestelser och spontana tillställningar:

F/C = M

Så här i semestertider ska man inte anstränga hjärnan i onödan, så förkortningarna är inte speciellt komplicerade, utan betyder följande:

F = Antalet festdagar
C = Antalet Cambridgedagar
M = Jag

Med andra ord handlar det om kvoten av antalet fest- och unnardagar delat med antalet lågkaloridagar. Om festdagarna är fler än Cambridgedagarna går jag upp i vikt, men är de färre går jag ner - eller står still. Enkel matematik, även om herr Einstein troligtvis skulle ha haft ett par invändningar mot själva formeln...

I vilket fall är det så här min semesterstrategi ser ut fortsättningsvis. Jag har insett att det är oerhört svårt att kombinera semesterfirande med ren kur. Men jag ska inte släppa alla hämningar utan ersätta så många mål som möjligt med Cambridgepulver och njuta av god mat och dryck när tillfälle ges. Som kombinerad kur, men ändå inte.

Sedan jag kom hem från min minisemster har jag druckit shakes förutom igår kväll, då jag avnjöt en fantastisk skärgårdsmiddag och ett par glas rosé. Idag återgick jag till mitt kära pulver, vilket jag kommer att fortsätta med tills nästa speciella tillfälle dyker upp. Och jag ska hålla räkningen så att dessa speciella tillfällen inte blir alltför många!

Gör om, gör rätt!

Herregud, vad svårt det var att hålla sig till planen. Jag fattade nämligen det ödesdigra beslutet att äta under mina semesterdagar och idag får jag betala priset för det. Jag känner mig fluffig, osund och extremt odisciplinerad. Magen blev lycklig på bekostnad av självförtroendet.

Men med all kunskap om mitt beteende som jag har inhämtat fram tills idag, vet jag att det går att åtgärda. Jag vet att jag kan hitta styrkan och jag vet att jag är världsbäst på att blanda till en god kakaoshake. Med lite kortare tyglar och en rejäl spark i baken kommer jag att vara på banan igen inom några dagar.

Gör om, gör rätt.

A happily ever after

Igår var jag en mycket nöjd gäst på ett riktigt sagobröllop. En underbar dag som var väl värd att kliva ur ketosen för. Det är alltid en fantastisk upplevelse att se två människor knyta äktenskapets band och ta första steget in en gemensam framtid - att få ett happily ever after.

För egen del hoppas jag också på att gå en ljus framtid till mötes. Även om det blev en utsvävningarnas helg med både planerat och oplanerat ätande känner jag mig ändå rätt nöjd. Gårdagens spinningpass gjorde mig gott och jag upptäckte hur mycket jag har saknat att bli genomsvettig och utpumpad av rolig träning.

Återigen måste jag dock sätta punkt och fokusera på nytt. Tvådagarsregeln är härmed införd, vilken innebär att två dagars onyttigt ätande är okej, men den tredje dagen får det vara nog. Idag blir det en ny omgång av ren kur, och det kommer dessutom att bli en riktig utmaning. Imorgon åker jag på en minisemester i några dagar, men i bagaget finns alltså Cambridge-påsarna!

Jag ska nämligen också leva lycklig i alla mina dagar.

Återfall och åtgärd

Jag är egentligen inte besviken, snarare extremt förundrad. Trots veckans målmedvetna inställning och den gränslösa lyckan över jeansinköpet blev det en riktigt ohälsosam fredagkväll. Det började med en töntig köttbulle och slutade med en PIZZA. Visserligen den första pizzan jag har ätit på tre månader, men det intressanta är att jag gör ett sådant val nu.

Jag är, som sagt, inte speciellt besviken. Kanske är det för att den smakade... ingenting. Den där njutningen som en tugga av en varm, geggig pizza ger uteblev fullständigt. Det var inte ens gott. Då var det definitivt inte värt det. Så jag lämnade halva pizzan, och det slog mig att det var nog första gången i hela mitt vuxna liv som det har hänt. Åtminstone ett litet framsteg mitt i bakslaget.

En annan anledning till att jag fick ett mat-återfall igår är nog för att jag ska gå på bröllopsfest idag, och därmed ändå kliva ur ketosen. Då blev det inte lika viktigt att hålla igen, liksom.

Idag tog jag dock mitt förnuft till fånga och insåg att om jag ska vara nöjd med mig själv på måndag måste jag kompensera ätandet på något sätt. Balans. Inkomster och utgifter. Därför ska jag sticka iväg på ett spinningpass nu på förmiddagen - något som jag har längtat efter lika mycket som en pizza. Hoppas bara att jag det skänker mig mer njutning än gårdagens Quattro Stagioni...

Med spaning på framtiden...

Efter noggrant övervägande (i den blå hatten) har jag beslutat mig för att återgå till Ren Kur på lördag och köra tills jag når min målvikt. Under den senaste veckan har jag lärt mig att det är alldeles för lätt att tappa motivationen och jag vägrar att ge upp nu när jag har målet inom räckhåll.

Den inbitna tävlingsmänniskan inom mig säger att det är nu eller aldrig. Och nu låter onekligen mer lockande än det senare alternativet. På midsommardagen börjar målspurten, och det är att gå ut maximalt och öka successivt som gäller.

Imorgon når jag ett betydelsefullt delmål då jag kommer att fira midsommar som normalviktig. Inom en månad ska jag ha nått det största målet av dem alla: min målvikt. Och jag längtar dit så vansinnigt mycket!

I mina tänkarhattar

Imorgon kommer jag återigen att göra avsteg från kuren, även om jag naturligtvis inte kommer att gå bärsärkargång bland långbordets sommardelikatesser eller bland flaskor och buteljer. Jag ska istället njuta av sommarens i särklass underbaraste dag och glädjas åt att kunna göra det i en mindre klänning än vad jag gjorde förra året. Lagom och kontrollerat.

Midsommarafton har varit den dag jag har fokuserat på under hela våren och mitt mål var att vara normalviktig när dagen kom. Om ingen tvångsmatar mig med grädde, kokosfett och isterband under de närmaste timmarna, kommer det målet att bli uppfyllt imorgon. En hisnande känsla!

Däremot har jag inte ägnat så mycket tankeverksamhet åt tiden efter midsommar. Med tanke på hur de senaste helgerna har sett ut ur viktminskningssynpunkt måste jag ha en tydlig strategi för att nå min målvikt innan träden börjar tappa sina löv, känns det som. Semestern väntar runt hörnet och jag vill inte riskera att behöva gå på Ren Kur under hela den perioden.

För att kunna formulera en realistisk, hållbar plan ska jag använda mig av problemlösarmetoden Six thinking hats, vilken egentligen enbart handlar om att beakta sex olika faktorer för att komma fram till en bra helhetslösning. Dessa faktorer symboliseras av sex hattar i olika färger:

Vit hatt: Fakta och information.
Röd hatt: Intuition och känsla.
Svart hatt: Risker och hot.
Gul hatt: Positiva möjligheter.
Grön hatt: Kreativitet och alternativ.
Blå hatt: Sammanfattning och beslut.

När jag sätter på mig den objektiva vita hatten tänker jag att jag har gått ner nästan 16 kilo sedan mitten av april och att jag bara har några fjuttiga kilon kvar till min målvikt. Genom att fortsätta på Ren Kur en period efter midsommar kommer jag snart att vara i mål. Om jag väljer att köra kombinerad kur kommer jag också snart att vara i mål, om än något senare. Oavsett hur jag väljer att göra kommer jag att nå min målvikt, frågan är bara hur snabbt jag väljer att göra det.

I den röda hatten lyssnar jag till min intuition, och den säger att jag vill vara i mål nu, nu, NU! Jag tror att jag skulle må bra av ett känna segervittringen, vilket jag skulle göra om jag går på ren kur en period efter midsommar.

Svarta hattens tankebanor kretsar kring den sviktande motivationen som följer av att gå miste om alla spontana sommarhändelser: uteserveringskvällar och glassmys i solskenet. Jag tvivlar därför på min egen styrka att köra ren kur under den här tiden, samtidigt som jag är rädd för att spåra ur om jag väljer att köra kombinerad kur. Risken är att jag går in i och ur ketos utan att egentligen komma någonstans, d v s ett steg fram och två tillbaka.

Med den gula hatten på viftar jag bort alla negativa tankar och påminner mig om hur jäkla bra det har gått hittills och hur stark jag har varit under tidigare utmaningar. Jag vet att när jag väl har bestämt mig håller jag fast vid min plan, och att anledningen till att jag kompromissar med mig själv ibland är att jag tillåter mig själv att göra det. Om jag bestämmer mig för att köra ren kur en längre period kommer jag att fixa det galant!

I den gröna hatten påminner jag mig själv om min egen kapacitet och den förändring som de senaste veckornas utmaningar har inneburit. Jag vet att jag kan hantera ett snedsteg och att jag alltid reser mig upp när jag har fallit. I den här hatten är jag full av självförtroende och litar på att jag klarar av att revidera planen om det skulle dyka upp något oväntat. Det finns två alternativ: antingen kör jag ren kur i två-tre veckor efter midsommar, eller så byter jag ut de flesta av veckans mål mot Cambridge, och äter när det lockar som mest. Om jag bestämmer mig för Ren Kur ska jag satsa helhjärtat, men inte se det som ett nederlag om något oförutsett skulle inträffa - men då ska det verkligen vara värt det!

Jag ska tänka en stund i min blåa hatt, och återkommer med ett beslut inom kort.

Mötet avslutat! :)