Så fint, så gott, så anti-Cambridge!
Eftersom vi har insett att det finns en hel del fördomar om pulverdieter (som vi inte vill riskera att lyssna till), bestämde vi oss för att undvika att äta - utan att någon lade märke till det. Naivt nog tror jag faktiskt att det lyckades. Därför vill jag dela med mig av vår succémetod:
- Vi minglade runt och småpratade med så många personer som möjligt.
- När kön till buffébordet började bli lång, sa vi att vi väntar tills den är kortare.
- När de första personerna började äta gick vi ut och tog lite luft.
- Vi turades om att gå på toaletten.
- Vi fotograferade mycket.
- Vi gullade länge och väl med en liten bebis.
- Vi hämtade mineralvatten och minglade lite till.
- När folk gick till buffébordet för andra gången satt vi och pratade om något mycket "viktigt".
- Vi satte oss vid ett par platser där det stod använda tallrikar.
- När värdinnan (som hade befunnit sig i ett helt annat rum) frågade om vi hade fått något svarade vi "Jadå!"
- När det blev dags för kaffe och bakverk gjorde vi om proceduren.
- En person frågade om vi hade testat en av kaksorterna och då svarade vi att vi hade ätit en stor brunch innan och därför kände oss rätt nöjda.
Med andra ord gäller det alltså att röra på sig så mycket som möjligt. Vi klarade dagen utmärkt och jag är så glad att vi är två tjejer med starka viljor.
För varje dag blir du starkare och starkare och väljer det som är rätt för just DIG. Så här hade det troligvis inte gått till för några veckor sedan - och nu gick det utmärkt. Vi är väl inrotade vanemänniskor, men också intelligenta varelser som kan om vi verkligen vill.
SvaraRaderaAll bli idrottstjärna kostar mycket träning, tid, och exakta matvanor och det är ingen som skulle ifrågasätta en idrottsutövares val.
Jag vill se oss som stjärnor i vår sport - att bli det bästa vi kan - här och nu, inte sedan eller imorgon. Det är nu vi ska leva livet fullt ut, det är nu vår strävan pågår att bli så bra som vi kan. Vi ska nå målet och vi tränar tillsammans! /A
Kära A!
SvaraRaderaVilken otroligt bra liknelse. Det här är ett pågående projekt med ett konkret mål, men det är som vi har konstaterat tidigare att det är vägen dit som är avgörande. Tidigare har jag jobbat mot målet, men väl där har jag "unnat" mig allt gott som jag har varit sugen på under tiden. Precis som du säger är vi vanemänniskor, och det är ju därför alla rekommenderar att viktminskningen ska gå långsamt, så att de nya goda vanorna ska hinna rotas. Därför försöker jag att leva i nuet och reflektera över vilka val jag gör idag - och hur de skiljer sig från hur jag gjorde tidigare. För några veckor sedan hade jag ätit av allt från buffébordet förstås!
Tack för din klarsynta respons. Att se på oss själva som stjärnor som är på väg att bli något riktigt stort är ett fantastiskt synsätt.
Jag tror att jag klarar det här och framförallt tror jag att jag kommer att lära mig otroligt mycket om mig själv under tiden.
Klart att vi ska nå målet!