FRÅN ÖVERVIKT TILL DRÖMVIKT
MED CAMBRIDGEKUREN
:

måndag 10 maj 2010

Tvivel och tristess

Jag har hamnat i en negativ tankespiral och gör försök efter försök att komma ur den. Det lyckas en liten stund, men sedan kommer tankarna tillbaka. Jag tänker på mat hela tiden, och då pratar vi inte sund upptrappningskost direkt. Jag skulle så gärna vilja äta en påse godis eller kanske kladdkaka eller något annat som jag verkligen gillar. Samtidigt vet jag ju att jag inte kommer att må bra av det, eftersom jag bara kommer att drabbas av ångest. Vetskapen om det ger mig å andra sidan ännu mer ångest. För hur ska det gå att trappa upp sedan? Kommer jag att kunna sitta med en godispåse utan att få dåligt samvete? Någonsin? Negativ tankespiral, som sagt.

Precis som jag har lovat mig själv att göra, har jag istället försökt att fokusera på varför jag är så sugen på allt just nu, och hur det kommer sig att jag försöker hitta anledningar till att få äta de sakerna. Jag har kommit fram till flera förklaringar. Den första är att jag såg Englandssemestern som ett isolerat projekt, det vill säga att när den utmaningen var avklarad hade jag inget nytt att fokusera på. Det gjorde att jag kände ett slags tomhet när jag kom hem och nästan blev lite trött på Cambridge. Jag försöker därför intala mig själv att det bara var ett delmål på vägen, och att jag ska se det som ett tecken på hur målmedveten jag faktiskt är.

En annan förklaring till mina negativa tankar är att min bästa vän och medcambridgare T har haft det fruktansvärt tufft under veckan, och därför har tvingats att ta en paus från Cambridgekuren. Jag tycker så oerhört synd om henne, och jag försöker att finnas där så mycket som möjligt. Samtidigt har det påverkat mig också, på det sättet att jag har tappat gnistan lite. Det här var vårt gemensamma projekt, och nu drabbas jag nästan av skuldkänslor av minsta framgång. Omedvetet kanske tankarna bottnar i rädsla - om inte min starka, målmedvetna och duktiga vän känner att hon fixar det här, hur ska då jag göra det?

Ytterligare en anledning som jag tror är boven i dramat är att jag fortfarande är sjuk - och understimulerad. Dagarna går extremt långsamt just nu och jag längtar efter att kunna göra något roligt (utan att hosta lungorna ur mig). Jag är helt enkelt uttråkad, vilket är den främsta bakomliggande orsaken till den negativa tankespiral som har snurrat i huvudet sedan i lördags.

Sammanfattningsvis så löser jag alltså inga problem genom att äta något. Det är en befrielse att inse att jag faktiskt kan identifiera orsakerna bakom mitt ätbeteende - innan jag har länsat skåpen. Jag ska istället sätta upp ett nytt delmål, hitta min individuella styrka och glädjas åt min viktminskning samt sysselsätta mig med saker jag mår bra av. Och hoppas på att jag kan vara stark ett tag till.

2 kommentarer:

  1. Det är detta som gör att vi kommer att lyckas denna gång. Att inte följa minsta motståndets lag utan att se vad "träningen" ger för slutresultat. Det är faktiskt ingen katastrof att äta, om man går på programmet direkt igen. Det fick jag lära mig hos en KBT:are och i livet är det ju så - det går inte att vara perfekt hela tiden. Det är vad du äter måndag-fredag som är viktigt inte om man tar något extra på helgen. Tidigare har det varit helg många dagar i veckan för mig.
    Jag jobbar på att bryta beteenden den här gången - därför kommer jag att lyckas. Det kommer att ta tid men det är okej.
    Till Sunkiss: Alla dagar på CB är bra, de andra är paranteser.
    M, jag älskar ditt resonemang - det ger mig styrka. Motivationen går verkligen upp och ner. När det går bra tror man att det alltid ska vara så här, för att en timme senare tappa konceptet totalt. Jag har haft det tuff denna vecka. Mått så dåligt. Konstaterade att träning och CB inte riktigt funkar. Jag brev tvungen att äta igår vilket inte var planerat och även idag som var planerat. Jag kommer därför att ta en extra påse när jag tränar hårt för att inte känna mig helt utarmad.
    Imorgon blir en utmaning då jag har ätit två dagar i rad. Suget kommer att komma. Jag måste kanske ta fram de svarta jeansen osh se hur långt det är kvar...

    SvaraRadera
  2. Hoppas att det går bra idag! Tycker att det är så fantastiskt starkt av dig att fortsätta så målmedvetet, även om det händer oförutsedda saker omkring dig. Det är precis så jag vill resonera den dagen jag kommer att äta något som jag själv anser är "onödigt". Men självklart kan man inte vara perfekt hela tiden, och jag tror att det är bra med motgångar så länge man lär sig av dem och inte ser det som ett sätt att kasta in handduken och ge upp. Jag är också helt övertygad om att vi fixar det här - tack vare våra insikter om våra beteenden.

    En påse extra vid hård träning är ju det de rekommenderar, så det låter klokt. Vad är det du tränar nu? Jag är så knäpp, lika mycket som jag kan längta efter den där hämtpizzan, kan jag längta efter att få köra skiten ur mig på ett spinningpass. Båda känns så oerhört långt borta just nu bara. Jag befinner mig i något mellanland just nu...

    All lycka till dig! Får sådan enorm styrka av dina ord också, ska du veta!

    SvaraRadera