FRÅN ÖVERVIKT TILL DRÖMVIKT
MED CAMBRIDGEKUREN
:

söndag 30 maj 2010

Judgement day

Min snygga plan gick i stöpet, milt uttryckt. Helgen i allmänhet, och den här dagen i synnerhet, resulterade i ett alldeles för stort kaloriintag för att jag ska känna mig nöjd med mig själv. Det dåliga samvetet kom som ett brev på posten, förstås.

Det var faktiskt lite skrämmande att jag kunde vara så likgiltig. Trots att jag hade bestämt mig för att vara ståndaktig och hade minuset i sikte, kändes det som att det inte var så viktigt. Det var enklare att välja den lätta vägen - att äta - än att anta utmaningen. Tävlingsinstinkten var som bortblåst för ett tag.

Å andra sidan var det aldrig någon tvekan om att jag skulle ta en shake ikväll. Jag vet att jag kommer att vakna lika målmedveten imorgon som jag har gjort de senaste sex veckorna. Kanske är det förklaringen till att jag inte fullföljde min plan? Att få släppa kontrollen för ett tag för att orka fortsätta?

Hur som helst gjorde jag ett val. Jag valde att äta varenda liten smula jag stoppade i munnen. Det finns liksom inga bortförklaringar. Men jag kan också välja hur jag ska förhålla mig till det. Därför väljer jag att vifta bort alla samvetskval och ser fram emot en ny vecka. Med shakes, förstås!

3 kommentarer:

  1. Perfekt tänkt, precis så tror jag man måste tänka för att nå framgång, och lika vikigt när man väl nått målet...för att inte äta sig tillbaka alla kilon.
    Unna sig och njuta och sedan åter på banan mot målet!!
    Önskar bara att jag kunde se detta lika tydligt när jag tittar på mig själv ;-)
    Ha en bra dag.

    SvaraRadera
  2. Jag känner så väl igen mig i den där känslan som du beskriver, du sätter verkligen fingret på hur det kan kännas när man väl står där och hellre äter. Det andra målet känns inte så viktigt just då i den situationen. Men det fanns nog mening i det också, det är skönt att få släppa lite på kontrollen emellanåt. Annars kanske man riskerar att tappa den totalt vid ett senare tillfälle.

    Och du har HELT rätt tänk! Du gjorde ett aktivt val, inget att ha dåligt samvete för, inget att hänga upp sig på. Det måste finnas tillfällen längs vägen då man kan få delta i det sociala livet, och utan förbehåll. Jag är grymt imponerad att du ändå tog shaken på kvällen, där hade jag stått mig slätt och skjutit på det till på måndagen :-) Jätte bra gjort!

    SvaraRadera
  3. Vägen mot målet: Tack för dina snälla ord! Håller med om att det är svårt att tänka så här! Det är nog första gången på alla mina tusentals viktminskningsförsök som jag har lyckats förändra mitt allt-eller-ingettänk. Det här är sjunde veckan och motivationen går självklart upp och ner, men jag ser framför mig hur jag lyckas nå min målvikt och tanken på den dagen ger mig energi till att börja om igen. Men det ÄR svårt ibland, det håller jag med om!

    Sunkiss: Haha, ja egentligen tror jag inte att jag behövde ta den där shaken för näringsinnehållet direkt, men den blev en symbol för mitt "riktiga liv".
    Rätt skönt att äta på bortaplan, då blev det lite lättare att ladda om när jag kom hem. Jag tror att jag behövde ta en liten paus från den annars dagliga fokuseringen på målet. Och nu är jag mer laddad än någonsin! :)

    SvaraRadera