Förstoppning

Fy, vilken ofräsch rubrik, men det är dagens sanning. Min första biverkning sedan jag inledde min lilla Cambridgekur. Ja, om man bortser från första veckans humörsvängningar, förstås.

Jag såg nästan hur hela mitt Cambridgeliv passerade revy och hann fundera ut en reservplan som definitivt inte gick ut på att handla ännu en kartong hos konsulenten i veckan. Efter någon timme mådde jag dock bättre och nu häller jag i mig vatten som aldrig förr. Vilken pärs!

Men för att vara lite irriterande klämkäck, får jag väl dra till med orden mamma alltid sa när hon kom för nära hårbotten med våffeltången:

Vill man vara fin får man lida pin!

(Vem kom på något så dumt?)