Ibland måste man bara tro på ödet! Som ett svar på gårdagens inlägg damp ett nytt nummer av Topphälsa ner i brevlådan. Och en av artiklarna handlar faktiskt om hur man undviker att falla för sötsuget. Artikeln slår fast det vi alla redan vet, nämligen att det är oerhört svårt att stå emot när suget faller in, och att det inte räcker med att enbart vilja stå emot:
Den som vill gå ner i vikt får ofta höra att "det handlar bara om att vilja tillräckligt mycket". Men ny forskning visar att det nästan är tvärtom. Med ren viljekraft är det nästan dömt att misslyckas att gå ner i vikt och hålla den. För det är inte du som styr din hjärna - det är den som styr dig. Och om din hjärna säger att du ska äta kommer du att göra det så småningom - även om du kanske försöker kämpa emot in i det längsta.Enligt artikeln är hemligheten att lära sig hur hjärnans belöningssystem fungerar, för att helt enkelt kunna lura bort sötbegäret. Efter en liten snabblektion i olika signalsubstanser och hjärnfunktioner kan man dra följande slutsats: Genom att undvika att blodsockret åker berg-och-dalbana kan man lättare hantera hunger och sötsug.
Nytänkande? Nja, men det är en viktig påminnelse inför den tid som ligger framför mig. Jag ska i möjligaste mån välja bort snabba kolhydrater och istället satsa på goda, mättande proteiner.
Lura hjärnan, med andra ord.
Hur har det gått med att äta mat igen? Som du tidigare sagt så måste man ju hitta en hållbar livsstil. Man kan ju inte leva på pulver resten av livet. Efter att ha läst att hjärnan styr oss och att inte bara viljan kan hjälpa oss så undrar jag hur det ska gå. Jag kan bara dela med mig av lchf som jag åt de första 3 månaderna detta år och som fick mitt sötsug att försvinna helt. För att inte tala om hur bra jag mådde, pigg jag var på eftermiddagarna etc. Varför jag gick över till CB var för att viktnedgången gick alldeles för långsamt för mig. Om du minns min kompis så har hon hittills gått ned 17-18 kg sedan nyår med denna metod. Det tickar på ca 1 kg per vecka. Jag kan konstatera att jag går ner väldigt långsamt oavsett metod. Jag får hitta andra ingredienser som lyfter viktnedgången. Frågan är bara vad. Jag vet ju att jag älskar sötsaker så det måste bort, jag måste eliminera sötsuget och hitta rutiner för matintag, planering av mat och regelbunden motion. Något mer man kan göra?/A
SvaraRaderaVisst minns jag ert gemensamma midsommarmål! Vad roligt att det fungerar så bra för henne, även om jag förstår att det kanske känns lite frustrerande att det inte går lika fort för dig.
SvaraRaderaMen vet du, så många kloka saker som du har skrivit och med den insikten du har, så tycker jag att du ska låta det gå lite långsammare. Lika lite som man kan leva på pulver resten av livet, kan man äta LCHF. Båda är ju dieter som så småningom ska bytas ut mot vardagsmat och de kostrutiner vi har, och är det inte bättre att gå ner i vikt och STANNA där, än att göra det fort? Och du har ju gått ner massvis från nyår du också!
Jag tror att planeringen är superviktig, precis som sömn, träning och att undvika allför mycket sött. Men jag önskar att jag också hade kommit på den där supermetoden som gör att man går ner och aldrig mer vänder uppåt igen. Jag är livrädd att falla tillbaka i min gamla rutiner.
Däremot tror jag att det man kan göra är att erkänna för sig själv vad det är man har problem med. Jag kan inte "nöja mig" med en godisbit i skålen och jag lämnar sällan pizza kvar på tallriken - fast jag vet att jag är proppmätt. Men jag vet ju det så väl, och därför ska jag påminna mig själv om att ALLA de där till synes små, men extremt dåliga vanorna har gjort att jag tvingas kämpa med vikten på det här sättet.
Jag tror helt enkelt att du bara ska ryta ifrån till dig själv och säga att "Så här kan vi inte ha det", och bara fortsätta. Du har ju som sagt tappat många kilon nu, och det kan bli många till innan augusti. Om du sedan väljer att köra LCHF eller CB är egentligen en motivationsfråga. Men jag vet att du kommer att lyckas!