Minnet av en gummisnodd

De senaste somrarna har jag gömt mig i kläder som har täckt så mycket som möjligt. Leggings har varit ett måste till både klänning och kjol, koftor har varit ett måste till alla linnen och mörka kläder har varit ett genomgående tema i sommargarderoben.

Samtidigt har jag aldrig riktigt lidit av att jag har varit överviktig, eftersom jag alltid har haft kläder som jag har trivts i (läs: dolt kroppen). Eller jag har inbillat mig det åtminstone. Att jag alltid har velat lägga badhandduken så nära vattenbrynet som möjligt eller aldrig har velat vara i förgrunden på ett foto (eftersom man ser större ut då) är något som jag har automatiserat och lärt mig att leva med. Blundat för hur illa det egentligen har varit och hur dåligt jag egentligen har mått över min övervikt.

Idag blev jag påmind om hur det kunde gå till när jag blundade för verkligheten. Jag har nämligen en kjol som jag har använt som en lagom vardagssnygg slit-och-slängkjol varje sommar - till leggings förstås. När jag köpte den för tre-fyra år sedan satt den bra i midjan och slutade lite ovanför knäna. Under de två senaste somrarna har den dock krupit längre och längre upp mot naveln, för att jag överhuvudtaget skulle kunna knäppa den. Idag plockade jag fram den kjolen. När jag skulle knäppa den upptäckte jag att jag hade fäst en gummisnodd i knapphålet. En rätt sorglig påminnelse om en tid som jag aldrig vill återvända till.

Idag sitter min gamla kjol precis som den ska. Jag kunde knäppa den en bra bit nedanför naveln och den gick ner till knäna igen. Och ändå är jag ju fortfarande överviktig... Därför ska jag låta gummisnodden sitta i ett tag, så att jag inte glömmer hur fruktansvärt gärna jag vill det här!