FRÅN ÖVERVIKT TILL DRÖMVIKT
MED CAMBRIDGEKUREN
:

torsdag 20 maj 2010

Att belöna sig själv

Eftersom jag nu har lyckats att gå ner cirka tolv kilo, är det verkligen på sin plats med en riktig belöning. Vid mina tidigare viktnedgångar såg jag till att belöna mig själv vid vart tredje eller vart femte kilo. Skillnaden mellan de gångerna och den här viktresan är förstås att det här har gått så otroligt mycket snabbare. Schwoop, sa det bara! Jag har med andra ord inte riktigt hunnit med att ge mig själv en ordentlig belöning.

Därför har har jag bokat in mig på en underbart härlig spabehandling i helgen. Det känns helt fantastiskt att jag kan unna mig det med vetskapen om vad jag har åstadkommit - och vart jag är på väg. En liten belöning för att jag har kommit mer än halvvägs mot mina drömmars mål.

2 kommentarer:

  1. Detta har du verkligen gjort dig förtjänt av. Spa:a och njut och känn hur härligt det känns att ha kommit så långt som du har. Jag är verkligen imponerad och älskar att läsa din blogg med alla dina framsteg!

    Själv har har tappat fokus totalt och ätit i flera dagar. Har jobbat hårt med varför det blir så här. Mitt mat- och socker-sug är enormt. Har funderat mycket på mitt ätbeteende och varför jag fallit ur nu. Jag har ju lovat mig själv att inget ska får stjälpa mig ur balans. Varför saknar jag "jävlaranamma" i detta fall? Jag straffar mig själv med att äta?

    Jag kan konstatera att det funkar som bäst för mig när jag kör strikt en metod. Inga avsteg får göras.
    När maten/drycken intas enligt en förutbestämt tidplan under dagen.
    När jag samtidigt motionerar varje dag.
    När jag inte har för mycket tid att lägga på "bantning", dvs det ska bara funka utan att tänka för mycket.
    När jag har någon att avrapportera mig mot.
    När det går fort.
    När det är enkelt, dvs inga konstigheter.

    Detta är framgångsfaktorer jag har identifierat som jag tror fungerar för mig. Men det är inte lätt för det! Men inget smakar så bra som känslan att vara smal...
    Jag kan se mig själv i ett par vita jeans och en rumpa i en mycket mindre storlek än den jag har idag. Jag har ca 20 kg kvar men inte över 30 som det var den 1 januari i år. Det är bra.

    Imorgon är det vägdag. Det kommer att bli + på vågen. Jag råkade köra av vägen denna vecka. Nu ska jag köra upp på motorvägen igen och undvika gropiga grusvägar. Därför införskaffade jag mig en ny dagbok där jag tänker skriva av mig. Att ta fram trollen i dagsljus. Nåväl, imorgon är en annan dag, det är en speciell dag för det är första dagen på resten av mitt liv!/A

    SvaraRadera
  2. Så ska det låta! En liten omväg bara, men den var ju inte så lång. Idag är du på rätt väg igen och snart sitter de vita jeansen precis som du vill att de ska.

    Men jag förstår ditt resonemang fullständigt. Det kunde ha varit jag som skrev allt det där, precis så vill jag också att det ska gå till nämligen. Det ÄR svårt att gå ner i vikt, annars skulle alla redan ha gjort det. För visst blir livet så mycket enklare (inte enkelt)när man inte är överviktig. Du har kommit en bra bit på väg nu, straffa inte dig själv - belöna dig istället. Belöna dig själv med att må bra! Och det gör du inte om du ständigt har dåligt samvete.

    Bra idé att skriva dagbok. Jag märker själv hur skönt det är att skriva ner alla tankar och funderingar jag har, och jag tror uppriktigt sagt att det är därför det känns så mycket lättare den här gången. Börja med att skriva ner varför du vill gå ner i vikt nu, så lovar jag att motivationen kommer att komma tillbaka.

    Du är stark - och du kommer att klara det här!

    SvaraRadera