Något som verkligen gör mig glad är att det finns fler som kör CB just nu och att vi kan stötta varandra.
Du har så rätt! Från början nästan föraktade jag mig själv för att jag skulle börja blogga, eftersom jag har sagt till mig att jag aldrig skulle göra det. Det finns det andra som gör så bra. (Å andra sidan har jag också sagt att jag aldrig ska väga så här mycket igen och att jag ska bli smal inför varje sommar...)
Men tack vare att jag bloggar om viktminskningen har jag kommit i kontakt med fler cambridgare där ute. Att veta att ni finns är ovärderligt och det känns extra motiverande att vi är fler som är på väg mot samma mål.
Ytterligare en faktor som gör att jag kommer att greja det den här gången. Och det kommer ni också att göra!
Jag kan bara instämma, det känns fantastiskt att det finns fler där ute som befinner sig i exakt samma situation. Har också sagt samma sak om bloggandet, och sen vill jag inte blotta mig för mycket heller...att alla som jag känner ska kunna läsa och följa allt. Kanske lite motsägelsefullt, blogga på nätet så alla kan läsa och ändå vara "anonym" ;) hehe Det bottnar nog lite i att jag skäms över mina extra kilon och alla gånger jag sagt att jag ska gå ner utan att ha gjort det. Samtidigt känns det underbart att bara få skriva vad man tycker och tänker, och att möjligheten finns att någon annan ser. Det är sporrande för resultaten!
SvaraRaderaOch det är SJÄLVKLART att vi kommer klara det den här gången, jag känner mig helt övertygad!!
Ja! Det är vår tur nu.
SvaraRaderaMen så lätt det är att tappa fokus...
Hela dagen har varit bra på alla sätt. Helt plötsligt blir jag råsugen på MAT! Inte lätt att avstå när jag lagar tacos till barnen till middag.
Jag får jobba hårt! Sedan kinkar ett av barnen ch jag känner att mitt tålamod börjar tryta. Dessutom är jag själv ikväll när mannen är bortrest.
I vanliga fall hade jag tröstätit något gott som jag brukar. Det kan vara vad som helst. I brist på godis eller glass brukar det bli smarriga mackor med ost och te. Men inte i kväll! Hur skulle det se ut om jag lämnar avtryck på nätet att jag inte sköter mig inför nyvunna CB-kamrater?
Så hur blev det? Jo jag slog bort tankarna och nu känns det bättre. Dags att sova - imorgon är jag ännu lite lättare...Mot mitt snyggare jag.
Godnatt/A
Åh, vad det är motiverande att vi alla är så övertygade om att det här är gången då vi lyckas. Det ÄR vår tur nu, A! Och vad duktig du var som lyckades stå emot matsuget. Tacos som är så starkt förknippat med familjemys och allt. Starkt jobbat! Vi får fungera som varandras dåliga samvete som sitter på varandras axlar och skakar på huvudet när suget faller in. Nu har man ju faktiskt ögonen på sig.
SvaraRaderaVisst är det skönt att kunna vara "anonym" OCH ärlig i bloggarna! Instämmer i att det nog är lite skamligt att erkänna för andra hur man kämpar (ännu en gång) och för min del om hur mycket jag ska gå ner. Men nu kan man erkänna det hur öppet som helst utan att tappa ansiktet, haha.
Fortsätt kämpa, tjejer! Vi är på rätt tåg nu!