Vid mina tidigare viktminskningar satte jag på skygglapparna och körde järnet ända tills den första motgången dök upp, som i regel alltid innebar att jag slutade att kämpa. Jag har förändrats i det avseendet. Idag har jag utvecklat en inre övertygelse om att jag kan förändra mitt gamla beteende. Även om mina dåliga vanor bevisligen inte är helt borta, tror jag att de kommer att göra sig påminda mer och mer sällan med tiden. Och för varje gång de gör det, ska jag vara mer och mer förberedd.
Varje situation erbjuder en optimistisk tolkning:
Hej min medkämpare! Nu är jag tillbaka på hemmaplan, och bloggandet igen. Du är en fantastisk källa till inspiration. Jag kämpar själv igen för att komma tillbaka till ketos, där jag SKA stanna till midsommar. Jag är övertygad om att vi båda, trots några avstickare på vägen mot målet, har kommit en bra bit och lär oss att allt oftare INTE falla in i de gamla vanorna. Men det lär inte vara sista gången, men som du skrev tidigare, så länge man inte ger upp är man fortfarande på väg mot målet. Och det kommer vi att nå!
SvaraRadera(ska lägga barnen och sen uppdatera mig lite mer vad som hänt här hos dig :-) ) Ha en skön kväll!
Vad härligt att ha dig tillbaka! Nu tar vi snabbtåget med destinationen Midsommar, med fullt av nya erfanheter i bagaget. :) (Har skrivit ett längre inlägg i din blogg!)
SvaraRadera