Jag måste bara berätta en liten anekdot från min dag:
Min tisdag började ovanligt tidigt. Morgontrött som jag är råkade jag snooza några minuter för länge, så det var med stressiga steg som jag rörde mig mellan badrummet och garderoben i ett försök att se någorlunda representabel ut. Det gick sådär. Med rufsigt hår och en rätt skrynklig tröja fick jag småspringa till busshållplatsen. Den för Cambridgekuren karaktäristiska yrseln infann sig nästan omedelbart och jag blev tvungen att sätta mig ned på bänken i busskuren.
Då, när jag satt där på bänken med dålig hållning och håret på ända, fick jag syn på mig själv i reklampelarens glas, vilket gjorde att jag ryckte till. Det berodde dock inte på att jag med lätthet hade kunnat blivit tagen för en tjej på väg hem efter en sen utenatt, utan på att jag såg en ny verision av mig själv sitta där på bänken. Även om jag kände mig trött, risig och svullen efter helgen, gillade jag vad jag såg: en nästintill smal tjej.
Därefter rätade jag på ryggen och kände mig genast lite piggare. Dessutom bidrog morgonens lilla händelse till en ökad motivation som genomsyrade resten av min dag.
Belöning!
10 år sedan
Underbart att själv se resultaten, och börja se sig själv med nya ögon...som smal! :-) Du har jobbat så bra för det!
SvaraRaderaJag hade också sådan upplevelse i helgen. Det kändes helt plötsligt som att jag var en vanlig tjej, med bara några kilo extra...istället för en mullig, rund tjej. Som att jag snart inte sticker ut lika mycket längre, och jag kan inte vänta på hur bra det kommer kännas om några veckor!! Kram på dig
Ja, visst är det en härlig känsla! Vad häftigt att du kände dig som en i mängden (vilket kan låta tråkigt i andra sammanhang, men att att inte sticka ut är ju i det här fallet fantastiskt!). Jag längtar så oerhört mycket till den dagen då jag kan identifiera mig som smal på riktigt. Och det är vi båda två inom en snar framtid! Hurra!
SvaraRadera