FRÅN ÖVERVIKT TILL DRÖMVIKT
MED CAMBRIDGEKUREN
:

tisdag 1 juni 2010

Spring i benen

Ikväll tog jag mina första löparsteg sedan jag påbörjade min cambridgekur för drygt en och en halv månad sedan. Jag vet inte om det beror på att sommaren har gjort entré, ett tidigt ketosrus eller det faktum att vårens nyinköpta löparskor har stått kritvita alldeles för länge, men jag fick ett plötsligt sug efter att ge mig ut i joggingspåret.

Och vilken härlig känsla! Jag sprang inget marathon direkt - slingan motsvarade knappt tre varv på en idrottsstadion - men jag fick en riktig motivationskick. Även om jag flåsade fram den sista sträckan hann jag uppleva hur lätt kroppen känns nu i jämförelse med tidigare. Och det bådar gott inför framtiden!

2 kommentarer:

  1. Härligt jobbat! :-) Visst är det en skön känsla att få komma ut i vår/sommarsolen och röra på en "nya" kroppen. Jag kände direkt efter ett par kilon, att det var mindre som skumpade upp och ner ;-) Försöker också komma igång. Hade ju ett infall i våras, och anmälde mig till Midnattsloppet. Det är ju en hel mil lång, vet inte om jag _någonsin_ sprungit en hel mil, även om jag gillat att jogga.

    Tänk med vilka lätta steg vi ska jogga runt sen! :-)

    SvaraRadera
  2. Ja, vi kommer ju att flyga fram snart! :)

    Jag tycker att Midnattsloppet är ett sån't himla häftigt mål du har på den här resan. En belöning, även om det är svårt att tänka sig när man passerar 7-kilometers-markeringen. :)Förra året anmälde jag mig faktiskt, men eftersom jag som vanligt var onyttig under semestern gick jag aldrig dit... Typiskt! Jag kanske siktar på Tjejmilen i år istället. Men ut och springa vill jag iallafall!

    SvaraRadera