Ytterligare en gång kämpar jag mot hungern och rastlösheten som de tre första Cambridge-dagarna innebär. Helt frivilligt förstås, vilket gör det hela lite mer uthärdligt. Vid det här laget borde det vara en självklar insikt, men det slog mig faktiskt att det är just det här jag vill göra mest av allt. Jag vill vara normalviktig i resten av mitt liv och det är bara jag som har makten att styra över det. Därför är det med en känsla av oövervinnerlig kontroll som jag kan väja för alla hjärnspöken under de här första kritiska dagarna. Jag kan. Och jag vill!
Den här medvetenheten om mitt beteende och mina tankegångar har jag aldrig tidigare haft. Jag tror att det beror på tre saker:
För det första har jag inte befunnit mig på en så här låg vikt en längre tid, utan har hamnat där lite hipp som happ och har börjat vandra uppåt igen så fort en motgång korsade min väg. Den här gången har jag haft möjlighet att känna efter ordentligt, även om de första kilona försvann i en rasande fart.
För det andra har jag aldrig vågat erkänna för mig själv att jag har haft ett felaktigt beteende förut. Genom att jag åt nyttigt framför andra, men desto onyttigare när ingen såg på, har jag skapat en illusion om en hälsosam tjej - framförallt för mig själv. Och genom att välja kläder som har dolt på rätt ställen har jag spegelbilden inte alltid visat sanningen...
För det tredje - och det här tror jag är den främsta förklaringen - har jag nog aldrig haft den sanna, hundraprocentiga viljan förrän nu. Mina tidigare försök var, med facit i hand, halvhjärtade och kantade av dåligt självförtroende. Nu tror jag på mig själv och jag vet att jag kan.
Och jag vill!
Belöning!
10 år sedan
Åh tjejen, det hade kunnat varit jag som skrivit det här inlägget. Du sätter så väl ord på tankar som man själv har, kunde inte ha formulerat dina punkter på ett mer beskrivande sätt själv och det känns som att du beskrivit mig och vad jag känner. Kämpa på de här dagarna, jag är stolt över dig! Du kommer nå din målvikt :-)
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaÄr så skönt att känna att man är redo för en förändring & att man faktiskt kan se sanningen i de hela också. Känner igen mig i dina ord & att man inte insett att det är en själv de felat med. Många ursäkter på dieterna man kört & klagat på annat runt om kring. Sen har jag alltid uppfattats som en matmedveten tjej, men har då frossat när ingen ser på.
När man börjar komma från de ser man hur dumt det beteendet har varit mot sig själv. Men som dom säger - Man lär dig av sina misstag. Frågan är bara när?!
Idag när man har mer på benen & testat allt, så inser man att det endast sker en förändring när du ändrar på dig själv först.. Tur man blir lite smartare med åren. :)
Tycker att det låter som att du har kommit långt på vägen med ditt tänkande!
Ha en bra fortsatt vecka.
Kramar Hanna
Vilket bra resonemang du för - det är ett av dina framgångsrecept att du skriver ner och resonerar om varför du gör som du gör (eller inte gör). Viljan finns för första gången att verkligen nå målvikt - därav din målfokusering. Det är bara att tacka och ta emot för du har funnit din väg och du är snart framme!/A
SvaraRaderaSunkiss: Vi kommer att nå målvikten båda två snart! Men det är verkligen kämpigt att hålla fokus nu när man börjar nöja sig lite, och det är så skönt att du känner igen dig. Inlägget var en liten påminnelse om att viktminskningen faktiskt är frivillig, och att Målet som jag har kämpat för så länge faktiskt kommer att bli verklighet om jag inser att det är för min egen skull jag gör det här. Jag får tårar i ögonen av att tänka på den dagen jag ser målviktssiffrorna på displayen, och nästan lite ångest av att föreställa mig startviktssiffrorna på samma våg. Vi vet ju vad vi vill och vad vi blir lyckliga av. Då ska vi se till att vi får det också, visst! :D
SvaraRaderaHanna: Där har du verkligen en poäng! Tänk så många gånger man har formulerat bortförklaringar om varför man inte går ner i vikt just då, som handlar om allt utom sig själv... "Jag som är så nyttig!". Håller med dig om att det är skönt att ha hittat styrkan att göra den här förändringen som skapar en positiv spiral som påverkar andra delar av livet. Det är nog tveklöst så att man blir klokare med åren, för visst är det konstigt att man inte har velat göra sig själv så här lycklig och stolt tidigare?
A: Tack! Ja, det är en helomvändning från mina tidigare resonemang verkligen, och jag är glad att jag äntligen har insett vad som krävs av mig själv för att kunna genomföra den här förändringen. Under de här veckorna har du ju visat att även du har hittat viljan och rätt fokus, så snart är vi framme båda två! På söndag kör vi ren kur en vecka och det gör vi för att vi VILL nå våra mål.
Hej.
SvaraRaderaTack för din fina kommentar! Precis vad jag behövde höra.. Jag har alltid haft höga krav på mig själv & vet vad jag är kapabel till. Samma ska i skolan.. Man sattsar alltid på det högsta.
Jag ska absolut stå på mig & äta min shake.. Vet att det kommer vara en massa kommentarer om det på midsommar från sånna som är större än mig & skulle behöva välja samma sak.
Trots allt så gör jag det för min egen skull inte för dom. :)
Ha en bra Midsommar!
Kramar Hanna