Jag tuffar vidare på målviktståget

Vilken urladdning det blev i veckan! Efter många tycka-synd-om-mig-själv-dagar och diverse förebråelser har jag bestämt mig för att göra ett ryck och ta tag i kärnan till mina nyuppkomna problem. Vad jag kan se så handlar den här deppigheten om två saker: en rejäl självförtroendedipp och att jag tappar alldeles för mycket hår.

Det första försöker jag åtgärda genom att ge mig själv en chans. Jag kommer ingenstans genom att dra täcket över huvudet och vara ledsen över saker som jag inte gör. Därför har jag börjat äta nyttigt igen och har gett mig ut på power walks. Min tanke är att jag, så fort jag är helt frisk, ska träna bort mina återstående kilon - i kombination med en hälsosam, GI-inspirerad kost.

Ytterligare ett sätt att åtgärda min sviktande självkänsla är att intala mig själv om vad den här resan har betytt för mig. Den har ju förändrat mitt liv! Jag måste lära mig att se framgångarna istället för motgångarna, och det här året har jag åstadkommit något stort. Hur kan allt det raseras av ett par pluskilon? Nej, istället ska jag ta mina sista kilon i en lagom och kontrollerad takt - och vara glad över att jag inte har samma utgångsläge som i våras.

Det andra kärnproblemet handlar om håret, vilket verkligen har en stor betydelse för oss tjejers välbefinnande. Jag tror att kroppen blev stressad av att jag gick ner mycket i vikt under en kort tid, och att det kraftiga håravfallet därför är en försenad reaktion av den fysiska påfrestningen. För att utesluta något annat, och för att få ett konkret tips på en snabb åtgård, har jag bokat en läkartid. Jag drar mig alltid för sådant annars, men eftersom det har påverkat mig så starkt, ser jag det som en nödvändighet för att kunna gå vidare med full kraft.

Med andra ord tuffar jag vidare på min väg mot målvikten!