FRÅN ÖVERVIKT TILL DRÖMVIKT
MED CAMBRIDGEKUREN
:

måndag 18 april 2011

Vad som motiverar mig

Som en fortsättning på föregående inlägg kommer här mina motivationshöjare. När hjärnspökena dyker upp eller när frestelserna blir för starka - och även i förebyggande syfte - plockar jag fram mitt kollegieblock som jag har fyllt med diverse pepp-klotter. I det finns anteckningar som handlar om allt ifrån att komma i ett visst klädesplagg och att känns sig fin vid ett speciellt tillfälle till djupare tankar om självförtroende och självkänsla.

Här är ett axplock:

Till en stor tillställning i mitten av maj ska jag komma i mina favoritbyxor som jag älskade att ha på mig i somras. Jag visualiser mig själv i dem tillsammans med tröjan, kavajen, skorna och de smycken jag ska bära till. Och förstås: ett strålande härligt leende för att jag äntligen kan bära den outfiten igen!

Jag har två par jeans i storlek 30" i garderoben. Det ena paret är nyköpt(!), och det andra paret satt perfekt när jag var som lättast i somras. Mitt definitiva mål är att glida runt i dem i sommar. Och det ska jag banne mig göra också!

Jag vill känna mig tillfreds med mig själv, och hur sorgligt det än må låta gjorde jag verkligen det i somras. Livet var mycket lättare, bokstavligt talat, och även om jag förstår att lycka inte ska definieras av ett midjemått kan jag inte hjälpa att tänka så. Jag vill tillåta mig själv att må bra, både på in- och utsidan. Varför skulle inte jag få ha rätt att vara genuint lycklig över en smal kropp?


Ovanstående punkter kanske känns lite ytliga, men det är det som funkar för mig. Jag har svårt att motivera mig genom att hävda att det är för den fysiska hälsans skull, när jag redan känner mig frisk som en nötkärna. Jag väljer att fokusera på den psykiska hälsan istället, mitt välbefinnande.

Jag ska väga 75 kilo igen. Det är jag faktiskt värd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar