Även om min motivation är skyhög för tillfället, pendlar jag allt oftare mellan att vara hur stark som helst och att känna mig ynklig och liten. Jag har upptäckt två olika sidor av mig själv och jag gillar båda på olika sätt:
Den starka M är hon som taggar till när det behövs och som alltid har ett snusförnuftigt argument i bakfickan. Hon gläds åt de små, små framstegen varje dag; hon ropar "HURRA!" för varje hål skärpet minskar i midjan och hon planerar alla de stordåd som hon ska utföra med sin smala kropp i en nära framtid. Hinder på vägen hoppar hon lätt över och små frestelser viftas bort som om hon inte gjort annat. Om större lockelser kommer i hennes väg tänker hon "NEEEJ, JAG SKA FÖR I H-VETE INTE STOPPA NÅGOT I MUNNEN!". Och så gör hon inte det heller.
Den inte fullt lika starka M tycker lite synd om sig själv för att hon inte kan sätta sig på en uteservering, fredagsmysa eller plocka en påse av godiset det är extrapris på just nu. Hon tänker att det är lite skamligt att vara i den här situationen igen och önskar att det vore annorlunda. Hon har lite humörsvängningar också, framförallt när ovannämnda frestelser dyker upp i huvudet. Hon står emot. Men hon tycker lite synd om sig själv samtidigt.
För det mesta är jag den starka M, men någon gång under varje dag dyker den ynkliga, svaga M upp. Jag vet aldrig när, bara att hon gör det. Då gäller det att rida ut stormen och hålla emot så mycket det bara går. Och när jag gör det blir jag den starka M igen.
Även om det såklart är jobbigt att ha svaga stunder är det bra för mig i långa loppet. För det är i de ögonblicken jag hittar min motivation och mitt fokus. Jag funderar på konsekvenser och mitt beteende, och försöker dessutom hitta sätt att avleda uppmärksamheten på.
Den här gången ska jag nämligen inte bara uppnå en viss vikt - jag ska hålla den också!
Belöning!
10 år sedan
Kloka ord som vanligt! Tänk att man kan pendla så mellan att känna styrka och svaghet på under en dag. Det gäller bara att rida ut varje dipp. Där verkar du ha hittat en bra balans. Att kunna hitta fokus och motivation i de svaga stunderna.
SvaraRaderaTyvärr är jag inte alls där själv, det pågår ett krig inom mig nu.
Jag har precis läst två böcker i personlig utveckling som gett mig en hel del att tänka på. Just nu håller jag på att samla kraft, tanka motorn och staka ut färdriktningen. Jag funderar mycket på varför jag förstör för mig själv hela tiden. Vilken viljestyrka som krävs, vilken disciplin och självkontroll jag måste utöva. Att inte ge efter för de snabba njutningarna utan fokusera på det långsiktiga målet.
Någonstans har jag läst att en vana etableras på 21 dagar. Om man är uthållig oavsett vad det handlar om så blir det en naturlig del av ens liv efter 21 dagar. Så om jag kunde hitta bra rutiner och vara disciplinerad i tre veckor borde jag ha större chans att nå mitt mål? Motivationen finns där någonstans och jag tror att jag kommer att göra stora livstilsförändringar snart. Att hitta en hållbar väg som passar mig, A.
Jag är full av beundran inför dina prestationer. Snart kommer jag igen starkare än någonsin! Kram A
Godmorgon A!
SvaraRaderaVilka kloka ord från dig också. Du ser, du är något stort på spåren nu. Jag tvivlar inte en sekund på att du kommer att gå en smalare sommar till mötes.
Intressant det där med 21 dagar. Det låter dessutom väldigt logiskt, och om man dessutom går på pulver-kur innebär tre veckor en hel drös med minuskilon också! Men det svåra är att komma igång, förstås.
Men jag tänker så här: Hur kände du den veckan du körde ren kur? Kändes det bra? Och tror du att du hade fortsatt om inte påsksemestern hade kommit emellan?
För precis som jag skrev så vänder ju inställningen rätt snabbt. Ibland är man stark och ibland är man lite mindre stark. Kanske räcker det med att komma hem för att motivationen ska återvända?
Sedan måste jag berömma dig som tar tag i de psykologiska orsakerna så här i inledningsfasen. För visst är det så! Det handlar om så mycket mer än midjemåttet: alla extra centimeter bottnar i ett invant, destruktivt beteende som man måste bemästra, annars kommer ju kilona tillbaka igen...
Önskar dig en härlig påskhelg! Och njut din födelsedag också! GRATTIS (i förskott)!!!
Nästa vecka tar vi ett (h)järngrepp om sommarvikten, visst?!
Kram M