Summering av påskhelgen

4, 3, 2, 1... Om några timmar är påsken över för den här gången, vilket känns som en oerhört stor lättnad. Överallt pratas det om påskägg med godis, grillspecialiteter, glass i solskenet och allmänt mycket GOTT. Förra året inföll denna frosseriernas helg långt innan jag planerade att skaka ihop min första shake, vilket kanske förklarar att jag klarade av att köra nästan fem veckor i sträck - på ren kur.

Men den här gången åkte jag dit. En aning iallafall.

I fredags tillbringade jag nämligen dagen tillsammans med hela min familj. Redan innan vi träffades deklarerade jag tydligt och klart att jag skippar mat och dryck för tillfället. Inget mer med det, de känner ju mig vid det här laget. Dock fick jag ett litet påskägg som innehöll några stackars chokladägg och något skumaktigt godis samt en sedel av trevlig valör. Det ena var lite mer välkommet än det andra, om man säger så.

Vad gör jag då? Ger jag bort mitt godis till någon bättre behövande, eller häller ut det i den gemensamma skålen på vardagsrumsbordet? Nej, jag går och stoppar ner ägget i väskan och redan där borde jag ha förstått att det skulle gå ut skogen. Väl hemma senare på kvällen är det nämligen jag som "smakar" lite bara. Alla godisar dessutom. Precis som att jag inte redan vet hur chokladägg smakar. För säkerhets skull klämmer jag i mig två smörgåsar också. Sedan somnar jag på soffan, matt av sockerchocken.

Dagen efter vaknade jag med ett ryck och undrade vad tusan jag höll på med. Ska jag nå målet eller inte? Det blev ett uppvaknande i dubbel bemärkelse och resulterade i att jag har promenerat åtskilliga kilometer i helgen. Och tagit mina shakes.

Jag vet att det kunde ha gått betydligt värre, och även om det skrämmer mig väljer jag ändå att fokusera på det positiva: jag hittade styrkan igen och har behållit den sedan dess.

Och snart är påskhelgen slut! 4, 3, 2, 1...