Pirr i magen

Det är nog med lite skräckblandad förtjusning som jag ska stega in på konsulentens kontor senare idag. Eller, själva besöket är inget att noja över såklart, utan det faktum att jag ska ställa mig på vågen. Pirrigt är bara förnamnet.

Men jag försöker att ha ett nyktert synsätt på det hela. Jag har grejat en vecka nu; jag är på G och det här är bara början. Samtidigt vill jag ju se ett peppande minus som gör att motivationen fortsätter att vara stark.

Men alla överviktskilon ska bort, och kroppen får själv bestämma takten. Jag kör på oavsett! Det får bli dagens mantra, helt enkelt.