"Måndag är så mallig, först han är..."

Min måndag, tillika första dagen på ännu en omgång av ren kur, har flutit på bra. Eftersom det bara var en vecka sedan jag kämpade mig tillbaka in i ketos, känns det som att jag har vanan inne. Dock börjar jag längta efter att få ha en mer sammanhängande period av ren kur framför mig, för visst tär det lite på tålamodet att gå in och ut ur fettförbränningen på det här viset.

Samtidigt känns det skönt att jag nu har lagt de största mat-och-dryckutmaningarna bakom mig. I helgen väntar den sista sociala tillställningen på ett tag, och den kommer inte att innehålla lika många frestelser som tidigare helger. När den väl är avklarad blir det Ren Kur tills flaggan hissas på midsommarafton!

En liten reflektion så här på kvällskvisten: Kan det ha varit så att Olle Widerstrand skrev "Veckodagarna" som en hyllning på första veckan av Cambridgekuren?

"Måndag är så mallig först han är
Tisdag kommer efter sur och tvär
Onsdag ska jämt bråka
Torsdag hoppar kråka
Fredag han är nittio år så där
Lördag bju'r på kola
Söndag han kan måla
Veckans alla dagar har du här"

Med tusen järn i elden...

...och en shake i handen, startar jag min sjunde vecka på min väg mot målet. En händelserik vecka, så dagarna kommer att flyga förbi. Nu vet jag också att de första tre dagarna är hemska, men jag har siktet inställt på torsdagens ketosrus!

Ny vecka, nya möjligheter!

Judgement day

Min snygga plan gick i stöpet, milt uttryckt. Helgen i allmänhet, och den här dagen i synnerhet, resulterade i ett alldeles för stort kaloriintag för att jag ska känna mig nöjd med mig själv. Det dåliga samvetet kom som ett brev på posten, förstås.

Det var faktiskt lite skrämmande att jag kunde vara så likgiltig. Trots att jag hade bestämt mig för att vara ståndaktig och hade minuset i sikte, kändes det som att det inte var så viktigt. Det var enklare att välja den lätta vägen - att äta - än att anta utmaningen. Tävlingsinstinkten var som bortblåst för ett tag.

Å andra sidan var det aldrig någon tvekan om att jag skulle ta en shake ikväll. Jag vet att jag kommer att vakna lika målmedveten imorgon som jag har gjort de senaste sex veckorna. Kanske är det förklaringen till att jag inte fullföljde min plan? Att få släppa kontrollen för ett tag för att orka fortsätta?

Hur som helst gjorde jag ett val. Jag valde att äta varenda liten smula jag stoppade i munnen. Det finns liksom inga bortförklaringar. Men jag kan också välja hur jag ska förhålla mig till det. Därför väljer jag att vifta bort alla samvetskval och ser fram emot en ny vecka. Med shakes, förstås!

Planläggning

Nu har jag gnuggat de små grå och förhoppningsvis kommit fram till en formidabel plan inför helgens äventyr. Imorgon väntar ett kärt återseende av några släktingar som jag kommer att tillbringa natten hos. Jag räknar därför med middag imorgon och på söndag, frukost och fika. Av erfarenhet vet jag att det kommer att bjudas på generösa mängder och att det inte kommer att vara varken socker- eller fettsnålt.

Det har därför krävts lite tankearbete inför den här helgen. Jag har ju bestämt mig för att jag ska ha ett minusresultat på onsdag, så att-äta-vad-jag-vill-och-börja-om-på-måndag är uteslutet. Istället har jag planerat följande:

- Starta lördagen och avsluta söndagen med en shake.
- Ingen alkohol.
- Äta långsamt och endast en portion.
- Äta protein och grönsaker samt undvika bröd, potatis etc.
- Äta EN kaka eller ETT fikabröd till kaffet (hembakat).
- Vara öppen med att jag går ner i vikt till sommaren.

Jag tror att den sista punkten är nyckeln. Ingen blir gladare av att jag äter i stora lass, men jag vill ju inte vara oartig och avstå från maten som de har tillagat. Det får bli en mellanväg.

Den här helgens ledord blir måttfullhet - och lite mindre njutning.

Dag 4, sjätte veckan

Så var det äntligen här: ketosruset! Den här dagen har varit raka motsatsen till de senaste dagarnas kamp mot hunger och humör. Istället har jag känt mig full av energi och mycket mer harmonisk. Allting känns mycket lättare och jag ser på Cambridgetillvaron med mer optimistiska ögon.

Gamla M är tillbaka! Och jag gillar henne mycket bättre än den tvivlande, pessimistiska version som gav sig till känna i början av veckan. Full fart framåt!

Dag 3, sjätte veckan

Idag har jag varit långt ifrån produktiv. Jag har känt mig orkeslös, nedstämd och irriterad. Men så är det den tredje dagen också. En får liksom räkna med det.

Jag grämer mig fortfarande lite över mitt nollresultat. Eller rättare sagt: resultatet är jag nöjd med, men jag funderar över fortsättningen. Jag inser nämligen att det kommer att ta rätt lång tid att nå målvikten om jag svävar ut alltför mycket kommande helger. Tre helger i rad har jag sociala aktiviteter inplanerade, och även om jag själv avgör vad jag stoppar i munnen kommer det att innebära en långsammare viktnedgång.

En strategi är därför på sin plats. Jag behöver de där minusresultaten: att få lite credd för det jag gör. Inför kommande helg ska jag ha en plan. Och nästa onsdag ska jag ha ett minus på vågen.

Plus minus noll

Så var dagens vägning, som jag hade sett fram emot med skräckblandad förtjusning, avklarad. Jag hade inte gått upp, men inte heller ner. Plus minus noll blev det. Jag höll nollan den här veckan, helt enkelt.

Min första känsla var lättnad, men sedan började en lätt besvikelse krypa fram. Eller något slags tomhet. Jag har ju blivit så bortskämd av den där vågen varje vecka, och nu kändes det faktiskt lite tråkigt att inte få ett minus. Ett litet hekto kunde den väl bjuda på?!

På vägen därifrån samlade jag tankarna och insåg att det är precis ett sådant resonemang som har satt käppar i hjulet för mig tidigare. Att jaga resultat, istället för att se den långsiktiga utvecklingen. Egentligen är det ju fantastiskt att jag har hållit vikten den här veckan - trots att jag njöt i fulla drag i helgen. Hade det här varit en off-Cambridge-period hade jag säkerligen gått upp ett par kilon och fortsatt att äta godis både måndag och tisdag. Istället har jag börjat om på Ren Kur - och den förändringen är betydligt viktigare än ett minus på vågen.

Dag 2, sjätte veckan

Jag prickar nu av ännu en dag på min resa mot drömvikten. En dag kantad av hungerkänslor och humörsvängningar, men det har inte varit helt outhärdligt. Möjligen är min mage och min sambo av en annan åsikt dock.

Imorgon ska jag svänga förbi min konsulent för påfyllning av mitt påslager. Det blir nog motvilligt ett kliv upp på vågen, men det kan vara lärorikt att se hur vikten påverkas av att äta en helg. Spännande, men nervöst!

Storlekssurrealism

Plötsligt händer det! Och när det gör det är det värt alla uppoffringar.

I morse fick jag nämligen ett infall att prova en midjekort, tunn, svart kavaj som inhandlades under senvintern i samband med en cityweekend. Dessvärre (eller dessbättre, beroende på hur man ser det) fanns den bara i storlek 38. Eftersom jag som vanligt tänkte att "någon gång i mitt smalare liv ska jag ha den" drog jag Visa-kortet med lika stora delar glädje och oro: "Har jag ännu en gång slösat pengar på ett plagg som jag aldrig kommer att kunna ha?" Men den var helt enkelt för perfekt för att hänga kvar på butiksgalgen.

Den dagen fastnade kavajärmarna en liten bit ovanför armbågarna. Det fanns inte en sportslig att jag skulle kunna kränga på mig den utan att den skulle spricka. Månader av träning och hälsosam kost skulle ligga framför mig. Men så av en händelse så hoppade jag på Cambridgekuren... Och nu, några veckor senare, sitter axelvaddarna på axlarna istället för på överarmarna. Och den ÄR perfekt!

Dag 1, sjätte veckan

Så har den första ödesdigra dagen på den andra omgången av Ren Kur snart nått sitt slut. Eftersom jag hade turen att befinna mig i ketos i nästan fem veckor, hade jag förträngt hur hungrig man kan känna sig innan man hamnar där. Även om motivationen är hög så har jag blivit testad i att motstå kroppens alla ätimpulser idag. Men det gör jag gärna. För när jag lägger mig på kudden kan jag vara stolt över mig själv.