Spinning och skaldjur

Min lördag följer i veckans intrampade spår, det vill säga en balans mellan intag och uttag. Ikväll blir det en efterlängtad kräftskiva i glada vänners lag, men för att minimera "skadan" började jag dagen med ett svettigt spinningpass på gymmet.

Den absoluta fördelen med träning är att den sunda känslan hänger kvar under hela dagen, vilket gör det lättare att göra bra val. Ikväll väljer jag till exempel bort den annars obligatoriska kräftölen till förmån för torrt vitt vin.

Imorgon ger jag mig på ännu en ren kur-dag. Men först ska jag riva av några snapsvisor!

Olika vägar, samma mål

Min hemmasnickrade strategi har visat sig fungera rätt bra. Åtminstone i den bemärkelsen att jag håller motivationen uppe, för någon regelbundenhet eller strikt plan följer jag inte. Jag lyssnar på kroppen och inbillar mig att jag gör någorlunda rätt.

Jag har fortsatt med träning i kombination med shakes och GI-mellanmål. Igår kände jag mig dock lite svag och valde att äta en middag med bland annat fullkornspasta tillsammans med ett glas rött. Gott, lagom och helt utan dåligt samvete. Idag kompenserar jag det genom att enbart dricka shakes. Som sagt, ingen regelbundenhet, men ack så befriande.

Samtidigt väljer jag att inte stirra mig blind på vågen, vilket enbart har gett upphov till ångest och tröstätning under de senaste veckorna. Å andra sidan är det inte så konstigt att man gör det, eftersom minusresultaten sporrar så vansinnigt mycket. Ändå försöker jag att påminna mig om den där balansen som jag har eftersträvat sedan start: att försöka lägga bort semestervanorna och sikta på ett hållbart leverne - utan pluskilon.

Jag fortsätter. Trevande, men rätt nöjd och glad.

Och så var det det här med strategi

Egentligen borde det ju inte vara så svårt att komma med en realistisk plan, men oj vad jag grubblar. Jag vet ju att kilona kommer att rasa om jag kör ren kur i ett par veckor, men av någon anledning känns det inte som att det är det jag behöver just nu. Under semestern ägnade jag åtskilliga dagar åt sådana försök, men de slutade med att jag blev besviken på mig själv när hungern och suget efter mat blev för starkt. Därför vågar jag inte ge mig på ren kur igen.

Istället lägger jag mitt fokus på träning. Jag har fått tillbaka orken igen, och varvar raska promenader med spinning, löpning och styrketräning. I nuläget har jag ca 8 kilo till min målvikt, vilket inte borde vara alltför svårt att jobba bort med rätt kost och ovan nämnda aktiviteter.

Samtidigt gillar jag enkelheten med Cambridge. Jag tycker till och med att det är gott. Därför har jag kompromissat med mig själv och startat ett slags kombinerad kur, som innebär att jag tar mina tre shakes om dagen, men adderar en eller två måltider med protein, bär och frukt beroende på hur mycket jag tränar.

Ett test, för att se hur kroppen reagerar. Och vågen. En övergångsperiod tills jag kommit tillbaka till min lägstavikt. För ännu är jag inte helt redo att säga adjöss till mina kära påsar...

Tack för allt stöd!

Och så vill jag naturligtvis rikta ett innerligt tack för ert fina stöd under mitt senaste inlägg. Ni är helt fantastiska allihopa och jag blev verkligen rörd över att ni tror på mig trots mina tveksamma försök att komma igång igen. Tusen tack, det värmer verkligen!

Det ska bli spännande att möta hösten med er och återigen följa varandras framsteg. En favorit i repris, så att säga!

Och A, självklart ska vi följas åt! Oroa dig inte för antalet pluskilon, det hör sommaren till (har jag märkt). Det låter som att du har haft en otroligt mysig sommar.

Tillbaka för att stanna!

Nu är sommarens semesterliv definitivt över för den här gången. Summa sumarum är att jag har hållt mig runt 80-strecket, vilket är en insikt som har inneburit en viss förtvivlan, men ju mer jag tänker på det är jag ändå ganska nöjd med att under sensommaren ha vägt 12-13 kilo mindre än vad jag gjorde i april. En vanlig sommar, som inte hade föregåtts av en viktreduktion, hade jag ju plussat på de kilona på ett redan katastrofalt utgångsläge... Så, jag väljer att se det som en liten utmaning, en insikt och en bra erfarenhet.

När jag skrev senast trodde jag att jag var tillbaka i vardagen, men semesterkänslan höll i sig och jag har flängt runt mellan diverse aktiviteter. Däremot inledde jag den gyllene medelvägen genom att ha gett mig ut på löparrundor, tränat spinning och till och med utnyttjat fitnessrummet på ett hotell. Därför blir det ingen chockstart på viktminskningen, utan en fortsättning. Om än en mer intensiv sådan.

Nu är jag definitivt tillbaka för att stanna.

Minisemester (igen)

Imorgon sticker jag iväg på en långweekend, men förhoppningsvis kommer jag att ha tillgång till dator under tiden. Jag har märkt att jag måste skriva ner mina funderingar för att behålla fokus på viktminskningen för tillfället, så min vision är att göra det även på bortaplan.

Jag tror att jag befinner mig i ketos nu, även om det är en klen tröst då det vankas mat och dryck hos värdfolket. Å andra sidan är det just den övergången som jag vill klara av nu: hälsosamt ätande i kombination med viktminskning. Jag kan inte leva på pulver några dagar per vecka hur länge som helst, utan vill snart börja träna regelbundet och äta sunt.

Jag har lärt mig så otroligt mycket om mitt (ät)beteende, dels under vårens och försommarens viktminskningsperiod, dels under sommarens gränsöverskridelser. Nu är som sagt vardagen här igen och jag är redo att praktisera kunskaperna från båda perioderna. Snart är semesterkilona ett minne blott och då blir det ett mellanting mellan späkning och frosseri. Det är ju trots allt den gyllene medelvägen som jag har haft som mål under hela den här resan.

Och helgens minisemester får helt enkelt bli en generalrepetition.

Min morot

Idag vaknar jag till den tredje dagen på ren kur efter semestern och kan konstatera att jag har kommit längre än vad jag gjorde förra veckan. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig. Typ. Även tankemässigt är det stor skillnad. Kanske behövde jag bara kliva in i vardagen för att jag skulle känna mig redo att övergå till sunda vanor igen? Det är svårt att gå ner i vikt utan tydliga ramar och fungerande rutiner, så på ett sätt njuter jag av att hösten närmar sig med stormsteg.

Apropå hösten är det precis den jag väljer att ha som morot. Dels är jag bjuden på bröllop, dels väntar en efterlängtad solsemester. Mitt mål är att vara i mitt livs form då, och redan nu har jag kommit en bra bit på väg. Med midsommarmålet i färskt minne tror jag på mina möjligheter att lyckas!

En dag i sänder

Förra veckans nystart fallerade fullständigt och jag tror att det borodde på att jag hade fel fokus. Som jag nämnde i föregående inlägg har jag fokuserat alldeles för mycket på att hitta energin som jag hade i våras, men ju längre tid jag väntar på den, desto fler dagar går förbi - utan resultat. I tanken lade jag upp en stressig viktminskningsstrategi som sträckte sig veckor framöver, istället för att fokusera på den dagen jag hade framför mig.

Och jag tror att det är precis det jag måste göra nu: ta en dag i sänder och berömma mig själv för att jag är på rätt spår igen.

Ett steg i rätt riktning

Även den här morgonen har inletts på ett föredömligt sätt, det vill säga med en kakaoshake och en mugg gott, starkt kaffe.

Gårdagen ägnades åt att fundera över varför det har blivit som det har blivit de senaste veckorna. Hur kommer det sig att jag har varit redo att kasta bort alla de uppoffringar och de resultat jag kämpade så hårt för under våren? Trodde jag att det inte skulle spela någon roll med en bulle hit eller dit, eller att flytande kalorier inte skulle sätta sig runt midjan?

Var det värt det?

Jag har insett att det är ovanstående frågeställningar som borde besvaras istället för att grubbla över när motivationen och flytet kommer tillbaka. Alltid lika kloka Sunkiss formulerade det så bra i det här inlägget. Hennes slutsats är förbluffande träffsäker och var precis de orden jag ville läsa den här morgonen: Motivation är inte något som bara dyker upp från ingenstans, utan är ett resultat av ett första aktivt steg.

Därför ska jag följa hennes exempel och bara köra.

Mycket snack, lite verkstad

Mitt senaste inlägg var tänkt att bli startskottet för en välbehövlig viktminskning, men redan andra dagen tog sötsuget och hungern överhanden och jag gav vika. Dock ersattes några av veckans måltider med Cambridge, men något minus blev det inte.

Motivationen är, som synes, inte skyhög just nu, men jag kommer aldrig att ge upp. Idag är det måndag igen, och jag tar tillfället i akt att ge mig själv en god start på veckan. Med en shake. Däremot kommer veckoslutet att innebära festligheter på annan ort, så det kommer inte att bli en lång period på ren kur.

Jag önskar bara att jag hittar flytet snart och orkar genomföra det här fullt ut. Idag blir det iallafall ytterligare ett försök!