Dag 12

Min Valborgsmässoafton har till största delen tillbringats på havet med ljumma vindar och kluckande vågor. Rogivande för en annars rastlös tjej som jag.

All den friska havsluften gjorde mig ironiskt nog inte bara stärkt, utan även helt matt. Och vad händer när jag känner mig trött? Jo, jag blir sugen på godis, choklad, snabbmat - ju snabbare kolhydrater desto bättre. Inte gör det saken lättare att det är den veckan i månaden då sådant nästan är en nödvändighet.

Men istället för att stoppa huvudet i godispåsen och tröstäta, tillåter jag mig själv att vara lite gnällig. Man kan inte vara på topp jämt och det är dessutom oerhört lärorikt att reflektera över i vilka situationer detta djävulska sug uppstår:

Idag är jag trött. Vad blir jag piggast av - att äta godis eller att gå och sova? Förmodligen sockret, men vad mår jag bäst av när jag vaknar imorgon?

Exakt. Så därför säger jag godnatt och ser fram emot att vakna upp i maj månad imorgon.

Valborgsmässoafton

"Idag känner jag livet i mig!"

Dag 11

Med risk för att verka tjatig så låter jag nog bli att tala om hur fantastiskt bra jag mår!

En stor utmaning närmar sig...

...för på måndag reser jag bort i fem dagar. En resa planerad sedan en tid tillbaka, men som nu har fått lite ändrade förutsättningar, minst sagt. Tillsammans med två tjejkompisar åker jag till England för shopping, uteserveringar och nöjen. Men, istället för de inplanerade burger and a pint-luncherna, pubkvällar och restaurangbesök får det helt enkelt bli Cambridgemåltider. För det har jag bestämt, och då blir det så. Dessutom blir det roligare att ägna åtskilliga timmar åt shopping när jag vet att jag faktiskt krymper.


Och i vilket land är det inte perfekt att köra Cambridgekuren i om inte i upphovslandet England?

Dag 10

Vilken fantastisk dag! Bara vetskapen om att jag är sex kilo lättare gör att jag sträcker på mig och jag känner att självförtroendet börjar växa sig lite starkare. Jag är så glad att det fungerar. Att ämnesomsättningen inte är helt rubbad efter alla år av jojobantning.

Idag träffade jag min barndomsvän och medcambridgare T. Rätt häftigt att träffa henne efter tio dagars Cambridge-kamp och kunna konstatera att vi båda har minskat rejält i omfång. Vi smidde planer om en cityweekend till hösten, som en gemensam belöning att sträva mot. Motiverande!

VÄGNING

Jag blev nästan tvungen att nypa mig hårt i armen när jag gick från konsulenten i förmiddags. Efter tio dagars Ren Kur är mina siffror mycket finare än vad de var när jag skrev det här för en och en halv vecka sedan.

START: 19 april 2010
Vikt: 91,5 kg
BMI: 29,5
Midjemått: 105 cm

Resultat efter 10 dagars Ren Kur:
Vikt: 85,5 kg (-6 kg)
BMI: 27,6 (-1,9)
Midjemått: 99 cm (-6 cm)

ÅÅÅÅÅH, vad glad jag är!

Dag 9

Så var ännu en dag förbi, och jag är så tacksam över att jag fortfarande mår så bra. Allting är så enkelt just nu. Det är visserligen ingen konst att vara stark när man inte möter några motgångar, eller hur? Jag försöker därför påminna mig själv om att en svacka kan dyka upp när jag minst anar - och då gäller det att inte tappa fokus.

Det här tankesättet skiljer sig lite från hur jag har resonerat under tidigare viktminskningar. Då har jag på riktigt trott att mina dåliga vanor är som bortblåsta och att jag har ändrat mitt ätbeteende över en natt. Så fungerar det ju inte. Så även om jag nu är helt övertygad om att jag kommer att gå ner mina kilon, så tror jag inte att resan kommer att vara smärtfri eller spikrak. Vid en motgång ska jag inte lägga mig ner och gråta och tänka att "allting är förstört", utan se det som ett nödvändigt ont för att nå hela vägen fram.

Det finns nämligen inga genvägar.

Min nya PT

Det är inte nådigt vilken träningsvärk den här mannen har åsamkat. Jag som bara var lite nyfiken på hur träningen var upplagd (och kanske för att jag har någon sorts hemlig crush på denne italienare), kunde inte låta bli att ryckas med av hans pep talk och kraftfulla styrke- och konditionsövningar.

En kvart om dagen är du min, Paolo!

Dag 8

Andra veckans första dag är avklarad. Jag känner på mig att den här veckan kommer att gå betydligt fortare. Ketonerna reglerar hungern och jag ser till att reglera suget. Blir det för svårt tar jag en lightläsk, vilket faktiskt har hjälpt hittills. Egentligen borde jag försöka avstå från det också, eftersom sötsug hör ihop med mina dåliga vanor. Det får bli ett litet projekt framöver.

På onsdag beger jag mig till min konsulent för handling och vägning. Det ska bli oerhört spännande att få ett officiellt resultat. Ett kvitto på att det går framåt - och neråt!

Cambridge-medkämpare

Kloka signaturen A formulerade det så bra i sin kommentar till inlägget nedan:

Något som verkligen gör mig glad är att det finns fler som kör CB just nu och att vi kan stötta varandra.

Du har så rätt! Från början nästan föraktade jag mig själv för att jag skulle börja blogga, eftersom jag har sagt till mig att jag aldrig skulle göra det. Det finns det andra som gör så bra. (Å andra sidan har jag också sagt att jag aldrig ska väga så här mycket igen och att jag ska bli smal inför varje sommar...)

Men tack vare att jag bloggar om viktminskningen har jag kommit i kontakt med fler cambridgare där ute. Att veta att ni finns är ovärderligt och det känns extra motiverande att vi är fler som är på väg mot samma mål.

Ytterligare en faktor som gör att jag kommer att greja det den här gången. Och det kommer ni också att göra!