Motivation

På förekommen anledning är det dags att på riktigt ta tag i det som allting hänger på: motivationen. Ett ganska utslitet begrepp i viktminskningssammanhang, men ack så viktigt för att kunna nå hela vägen fram. De klassiska viktminskningsfrågorna (som jag en gång besvarade här) är det kanske dags att uppdatera. Omvärdera. Hitta fokuset på nytt.

Det är nämligen lite märkligt hur varje försök till viktminskning ser så olika ut. Åtminstone för mig. Framförallt när varje försök grundar sig i en vilja att bli smal. Och vill man så kan man. Har jag hört. Men så jäkla lätt är det ju faktiskt inte. För jag har alltid velat! Men inte alltid kunnat. Märkligt. Eller?

Jag tror att det handlar om en inre styrka som man helt enkelt måste plocka fram. Jag är helt över övertygad om att alla har en sådan, och när det är skarpt läge finns den där. Jag plockade fram den förra våren och lyckades gå ner nästan 16 kilo på några veckor. Skillnaden mellan den viktminskningsresan och andra är att då bestämde jag mig för att jag skulle lyckas. Jag visste att jag skulle göra det och jag trodde på mig själv varje dag, hela tiden. Målbilden var tydlig - och jag blev också normalviktig. (Kanske en aning hyckleri, eftersom jag inte lyckades hålla vikten särskilt länge, men min poäng går säkert fram).

Denna gång har jag försökt att hitta den där övermänskliga känslan igen. Och jag tror att jag har gjort det också. Jag ser mig själv lyckas, och det är en underbar känsla som motiverar mig starkt.

Samtidigt har jag också stunder då jag tvivlar, men då försöker jag tänka på vilka vinster en viktminskning för med sig. Och då försvinner tvivlet rätt snabbt.

Återkommer med vilka de är inom kort!

Start och mål

Jag har ju tvingats korrigera viktminskningsmätaren här ovan. Min nya startvikt var det ju inget snack om: vågen ljuger ju liksom inte...

Men jag har även ändrat min målvikt. Höjt den. Gjort den mer uppnåelig. 75 kilo är en drömvikt, och bara några hekto från där jag hamnade senast.

För även om jag verkligen njöt av min nya, låga vikt i somras, var det långt ifrån att jag kände mig färdig. Synd. Tänk om jag hade förstått då att jag skulle lägga på mig fjorton kilo(!) igen.

Därför tror jag att det är bra för mig att sikta mot ett realistiskt mål. Och den dagen det står en sjua och en femma på vågen, då JÄKLAR ska jag säga några sanningens ord till mig själv i spegeln. Har jag styrkan att ta några kilo till efter det målet - ja, då är det en ren och skär bonus!

Första prövningen

Det blev verkligen en härlig dag! Stockholms gator formligen kryllade av vårklädda, leende människor och varenda parkbänk, trappsteg och uteserveringsstol, som solen så snällt sken över, var det någon som satt och njöt på. Även mitt sällskap och jag fann en plats, och med en kaffemugg i handen och solsken i blick var det en av årets hittills härligaste stunder.

Till en början åtminstone.

Sedan började jag uppmärksamma folket runt omkring mig: after work-gäng som skålade med iskall öl, tjejer med rosévinsglas i händerna, servitriser som ropade ut diverse matbeställningar och balanserade runt brickor med frestelser som Toast Skagen och hamburgertallrikar. Då kände jag mig inte speciellt stark.

Men, Katarina-hissens digitala klocka tickade på, och för varje minut som gick kände jag mig mer och mer övertygad om att jag grejar det här. Jag kommer verkligen att göra det! Så med matta men stolta steg tog jag mig sakteliga hemåt och skakade ihop en shake.

Första prövningen är härmed avklarad. Och jag var visst starkare än vad jag trodde!

Fabulous four!

Fjärde dagen.
Ketos.
Solsken.
Värme.

Känns som att det här kommer att bli en mycket trevlig dag!

Första dagarna...

...är alltid tuffast! Nyss kände jag mig dessutom alldeles svimfärdig efter en kort, men rask, promenad ute i vårsolen. Snart är det dags för en shake och för varje gång jag dricker en sådan har jag nått ett litet delmål. För det är så jag känner. En dag i taget.

Ett kilo i taget.

Självinsikt

Visst känns det lite bitterljuvt att börja om igen. Jag menar, tanken var ju att jag skulle hålla min låga vikt som jag kämpade så mycket för att uppnå. Jag var normalviktig, och ändå tappade jag kontrollen och tillät mig att låta nästan samtliga kilon smyga sig på igen. Mina mer eller mindre lyckade försök till viktminskning i höstas har överskuggats av de senaste veckornas rejält osunda leverne. Vikten eskalerade kraftigt efter årsskiftet, och har tagit mig dit jag är idag.

Samtidigt känns det spännande och härligt att inleda en ny viktminskningsperiod. Faktiskt. Istället för att gräma mig över min nuvarande situation har jag bestämt mig för att tänka positivt och blicka framåt. Det är som det är, och det kan bara bli bättre!

Å andra sidan tänker jag inte lägga det senaste året bakom mig helt. Jag ser det senaste året som en lång, sammanhängande viktresa och det här är helt enkelt en fortsättning på den. Kanske behövde jag uppleva hur lätt jag går upp i vikt för att kunna gå ner och hålla vikten en gång för alla. Jag var väl medveten om att viktminskning är relativt lätt, men att det kritiska ligger i att ändra mina vanor och mitt ätbeteende. Och helt uppriktigt trodde jag att jag hade det efter förra sommaren...

Därför ska jag försöka att vara ännu mer ärlig mot mig själv. Jag har lärt mig mycket mer om mig själv under vintern än vad jag gjorde under mina succéveckor i fjol.

Självinsikt är därför vårens ledord.

Och så vikten då...

Min lägstavikt i somras var 75,8 kilo. En drömvikt på många sätt, även om jag var en bit ifrån mitt uppsatta mål. Jag ska nå dit igen. Och jag tänker inte lägga någon större vikt (hehe) vid mina startsiffor just nu. Jag har ältat färdigt för den här gången och vet att jag har alla möjligheter att snygga till siffrorna under våren.

Men det här är dock den bistra sanningen:

Startvikt 12 april 2011: 89,5 kg
BMI: 28,9
Midjemått: 98 cm

Vägning en gång i veckan, och för varje vecka är jag ett steg närmre mitt mål. Simple as that!

Nu ska jag SLANKA till mig!

Detta är alltså min nygamla strategi för att komma i sommarform; det blir välbeprövade och säkra VLCD-metoden, men ett helt nytt fabrikat.

Jag har valt att byta spår av två anledningar. För det första hade jag inte så mycket val, då min Cambridge-konsulent helt enkelt har valt att gå över till SLANKA istället. För det andra tror jag att det bara är odelat positivt för mig att testa något nytt. Det blir en nystart, och jag undviker att jämföra mina prestationer med förra årets viktresa - i alltför stor utsträckning åtminstone. Psykologi, helt enkelt.

Anedningen till att min konsulent har valt att byta fabrikat på sina produkter är enkel: SLANKA innehåller inget aspartam, gluten eller sojamjöl, vilket är tre ingredienser som finns i alla andra VLCD-produkter på marknaden. I övrigt är SLANKA innehållsmässigt identiskt med Cambridge, och även användningen och priset är detsamma.

Så, bortsett från det töntiga namnet, tror jag att det här kommer att bli min bästa vän och bordssällskap ett tag framöver!

Bye bye Cambridge Ren Kur - nu kör jag SLANKA Maxi istället! Mot mina drömmars mål!

Cliffhanger!

I eftermiddag presenterar jag min strategi, som jag faktiskt tror kan bli något riktigt bra... Ska iväg och undersöka saken först.

Och jag är SÅ glad att jag inte är ensam om att behöva kämpa bort några pluskilon i vår. Det låter helt underbart med en favorit i repris, A!

Hörs snart igen!

Foppa och jag

Dags att krypa till korset... Vårsolen gassar och årsdagen för när min viktminskningsresa startade är i antågande. Stressande, skrämmande och framförallt sorgligt.

Jag kan inte låta bli att identifiera mig med Peter Forsberg. Sådan innerlig och uppriktig vilja att lyckas, men ändå vill det sig inte riktigt.

Vis av tidigare misslyckanden låter jag bli att basunera ut att jag gör en storstilad comeback. I stället nöjer jag mig med att försiktigt erkänna att jag har inlett en ny Cambridge-period. Jag sänker härmed mina krav på mig själv och hoppas att jag blir stärkt av att jag ger mig själv ännu en chans.

Jag har ingen skadad fot, däremot en akilleshäl som stavas självförakt efter en höst/vinter fylld av tröstätande och många uteblivna träningspass.

Men viljan finns - och den har dammats av lagom till vårsäsongen!