Framtidsspaning

Jag är fortfarande helt betagen av gårdagens vägningsresultat, men samtidigt är jag noga med att inte tappa fokus. Vid ett flertal tillfällen i samband med tidigare viktminskningar har jag kommit till en punkt där jag känner mig rätt nöjd med vad jag åstadkommit, och således tappat fokus. 78-79 kilo är en sådan punkt, bara ett ynka kilo från BMI 25. För när jag nästan är där, då tar jag ut segern i förskott och slutar att tänka efter vilka val jag gör. "Jag har ju ändå varit så duktig!".

Så vill jag inte att det ska bli den här gången. Den här gången ska jag bli normalviktig på riktigt, inte bara nästan. Därför har jag funderat lite på hur jag ska lägga upp det framöver, för nu börjar dessutom de sociala tillställningarna att hopa sig. Jag har kommit fram till följande plan:

Fram till ons 19/5: Ren Kur
tors 20/5 - fre 21/5: Upptrappning
lör 22/5 - sön 23/5: Social tillställning 1
mån 24/5 - fre 28/5: Ren Kur
lör 29/5 - sön 30/5: Social tillställning 2
mån 31/5 - fre 4/6: Kombinerad Kur
lör 5/6: Social tillställning 3
sön 6/6 - fre 11/6: Kombinerad Kur
lör 12/6: Social tillställning 4
sön 13/6 - Midsommar: Kombinerad Kur

Med andra ord ska jag leva strikt cambridgskt i veckorna och tillåta mig att äta och dricka gott vid de festligare tillfällena. Jag tror att det här upplägget kommer att hålla mig motiverad, men jag inser också att det kommer kräva daglig fokusering på vad det är jag vill uppnå.

Det ska gå! Jag ser framför mig hur jag skrattar och är glad i en ljuvlig, vit sommarklänning på midsommarafton i skärgården. En normalviktig M...

VÄGNING

I förmiddags var jag på ett efterlängtat besök hos min konsulent för inhandling och vägning. Till hennes glada hejarop kunde jag konstatera att jag har gått ner nästan tio kilo nu. En helt fantastisk känsla! De tvivel som fanns igår är som bortblåsta idag. Herregud!

START: 19 april 2010
Vikt: 91,5 kg
BMI: 29,5
Midjemått: 105 cm

Resultat efter 22 dagars Ren Kur:
Vikt: 81,7 kg (-9,8 kg)
BMI: 26,4 (-3,1)
Midjemått: 95 cm (-10 cm)

Tvivel och tristess

Jag har hamnat i en negativ tankespiral och gör försök efter försök att komma ur den. Det lyckas en liten stund, men sedan kommer tankarna tillbaka. Jag tänker på mat hela tiden, och då pratar vi inte sund upptrappningskost direkt. Jag skulle så gärna vilja äta en påse godis eller kanske kladdkaka eller något annat som jag verkligen gillar. Samtidigt vet jag ju att jag inte kommer att må bra av det, eftersom jag bara kommer att drabbas av ångest. Vetskapen om det ger mig å andra sidan ännu mer ångest. För hur ska det gå att trappa upp sedan? Kommer jag att kunna sitta med en godispåse utan att få dåligt samvete? Någonsin? Negativ tankespiral, som sagt.

Precis som jag har lovat mig själv att göra, har jag istället försökt att fokusera på varför jag är så sugen på allt just nu, och hur det kommer sig att jag försöker hitta anledningar till att få äta de sakerna. Jag har kommit fram till flera förklaringar. Den första är att jag såg Englandssemestern som ett isolerat projekt, det vill säga att när den utmaningen var avklarad hade jag inget nytt att fokusera på. Det gjorde att jag kände ett slags tomhet när jag kom hem och nästan blev lite trött på Cambridge. Jag försöker därför intala mig själv att det bara var ett delmål på vägen, och att jag ska se det som ett tecken på hur målmedveten jag faktiskt är.

En annan förklaring till mina negativa tankar är att min bästa vän och medcambridgare T har haft det fruktansvärt tufft under veckan, och därför har tvingats att ta en paus från Cambridgekuren. Jag tycker så oerhört synd om henne, och jag försöker att finnas där så mycket som möjligt. Samtidigt har det påverkat mig också, på det sättet att jag har tappat gnistan lite. Det här var vårt gemensamma projekt, och nu drabbas jag nästan av skuldkänslor av minsta framgång. Omedvetet kanske tankarna bottnar i rädsla - om inte min starka, målmedvetna och duktiga vän känner att hon fixar det här, hur ska då jag göra det?

Ytterligare en anledning som jag tror är boven i dramat är att jag fortfarande är sjuk - och understimulerad. Dagarna går extremt långsamt just nu och jag längtar efter att kunna göra något roligt (utan att hosta lungorna ur mig). Jag är helt enkelt uttråkad, vilket är den främsta bakomliggande orsaken till den negativa tankespiral som har snurrat i huvudet sedan i lördags.

Sammanfattningsvis så löser jag alltså inga problem genom att äta något. Det är en befrielse att inse att jag faktiskt kan identifiera orsakerna bakom mitt ätbeteende - innan jag har länsat skåpen. Jag ska istället sätta upp ett nytt delmål, hitta min individuella styrka och glädjas åt min viktminskning samt sysselsätta mig med saker jag mår bra av. Och hoppas på att jag kan vara stark ett tag till.

Treveckorsjubileum

Alldeles nyss slog det mig att jag har gått på Ren Kur i tre veckor idag. Herregud, vad tiden har gått fort ändå. Det var ju inte alls speciellt längesedan som jag levde onyttigt och vägde över 90 kilo. Nu känner jag mig slankare, gladare, piggare och vågen är på väg mot 80-strecket istället.

Tänk hur mycket som kan förändras på bara tre veckor! Ett stort glas Cola light med mycket is är beställt till jubilaren.

Brittisk smygvägning

Naturligtvis fick mina fötter abstinens när de upptäckte en våg där borta, så det var bara att kliva upp och se glad ut.

Enligt den brittiska vågen väger jag nu ca 13,1 stones. Bara en sådan sak.

Nästa officiella vägning blir i början av nästa vecka hos min konsulent. Och då presenterar jag resultatet i kilogram.

I did it!

Nu är jag tillbaka från min lilla Englandstripp och det är med lika stora delar stolthet och lättnad som jag kan konstatera att:

DET GICK ALLDELES UTMÄRKT!

Med ett resesällskap som gärna tuggade godis och choklad titt som tätt samt ville ha måltiderna i snabbmatsform, var det en riktigt stor utmaning att ställa sig och skaka pulver (som för övrigt smakar betydligt värre med det brittiska klorvattnet). Men jag var helt otroligt fokuserad och målmedveten varje dag. Jag föreställde mig hur jag skulle sitta på planet hem och vara stolt över mig själv. Och det är jag verkligen nu.

Däremot fick jag feber redan på planet dit och under veckan har jag kunnat addera alla möjliga förkylningssymptom: halsont, hosta, bihålevärk, nysningar, yrsel, snuva, ont i öronen, feber i ytterligare tre dagar. Typiskt! Så det blev en liten utmaning i sig att inte tappa greppet när man känner sig liten och ynklig. På bortaplan dessutom. Med ett boende fullt av frestelser fick jag vara stark, fast jag var svag.

Bortsett från att jag blev sjuk har jag haft en helt fantastisk semester. Fullproppad med starka tabletter har jag sprungit som en skottspoling i diverse affärer tillsammans med mina tjejkompisar. Det var en häftig upplevelse varje gång jag gick in i en provhytt - alla kläder sitter så mycket bättre än tidigare. Denna insikt gjorde att jag shoppade närmare 15 kilo kläder. I storlek 12-14 (38-40). Magiskt!

Min lördag ägnas åt att göra plats för allt nytt i garderoben. Är fortfarande inte helt kry, men det står jag gärna ut med. Jag har nämligen all anledning att vara glad idag.

På resande fot

Nu åker jag iväg några dagar. Resväskan är packad med Cambridgepulver och en jäkla massa envishet. Att köra Ren Kur under semestern var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men jag har en tydlig målbild i huvudet och den ska bli verklighet i sommar.

Då jag inte har tillgång till någon dator under veckan kommer jag inte att uppdatera bloggen. Det känns lite tomt att inte kunna skriva av sig, men jag får ersätta bloggskrivandet med sms-uppdateringar till min vän T. Uppdateringar kommer därför att finnas på hennes blogg.

På lördag är jag tillbaka. Håll tummarna för mig!

Dag 14

Under två veckors tid har jag enbart druckit Cambridge-shakes. Kakao och kakao med mintsmak (tur att det finns valmöjligheter även för en sådan kräsen typ som jag). Än så länge har jag inte tröttnat på smakerna, vilket kanske beror på mitt extrema chokladberoende. Jag är oerhört tacksam att de smakar så gott, annars har jag svårt att tänka mig att jag skulle ha valt att gå ner i vikt med Cambridgekuren.

Däremot har suget efter mat börjat göra sig påmint. Det är lite väl tidigt om jag sneglar på almanackan, för det dröjer ytterligare cirka tre veckor innan det är dags att äta igen. Men jag är envis och jag ska hålla mig till planen.

Kvällen ägnas åt packning inför morgondagens resa. Min vana trogen skrev jag en packningslista. Gissa vad som stod högst upp på den!

Dag 13

...är avklarad!

Tänk att jag har gått på Ren Kur i två hela veckor imorgon!

Konsten att undvika mat på sociala tillställningar

Idag har jag klarat av ännu ett besök i verkligheten. Min kära vän T och jag har nämligen närvarat vid ett barndop med efterföljande mottagning. Barnets mamma och mormor hade naturligtvis tillbringat en hel del timmar i köket de senaste dagarna, vilket resulterade i ett dignande buffébord med smörgåstårta, pastasallader, kakor, bullar och tårta.
Så fint, så gott, så anti-Cambridge!

Eftersom vi har insett att det finns en hel del fördomar om pulverdieter (som vi inte vill riskera att lyssna till), bestämde vi oss för att undvika att äta - utan att någon lade märke till det. Naivt nog tror jag faktiskt att det lyckades. Därför vill jag dela med mig av vår succémetod:

- Vi minglade runt och småpratade med så många personer som möjligt.
- När kön till buffébordet började bli lång, sa vi att vi väntar tills den är kortare.
- När de första personerna började äta gick vi ut och tog lite luft.
- Vi turades om att gå på toaletten.
- Vi fotograferade mycket.
- Vi gullade länge och väl med en liten bebis.
- Vi hämtade mineralvatten och minglade lite till.
- När folk gick till buffébordet för andra gången satt vi och pratade om något mycket "viktigt".
- Vi satte oss vid ett par platser där det stod använda tallrikar.
- När värdinnan (som hade befunnit sig i ett helt annat rum) frågade om vi hade fått något svarade vi "Jadå!"
- När det blev dags för kaffe och bakverk gjorde vi om proceduren.
- En person frågade om vi hade testat en av kaksorterna och då svarade vi att vi hade ätit en stor brunch innan och därför kände oss rätt nöjda.

Med andra ord gäller det alltså att röra på sig så mycket som möjligt. Vi klarade dagen utmärkt och jag är så glad att vi är två tjejer med starka viljor.